[250211] Dramatiseringen av Julia Ravanis bok Skönheten i kaos hade urpremiär 2023 och går nu åter på Folkteaterns lilla scen i Göteborg. I mellantiden har bokens författare fått Chalmers nyinstiftade alumn-pris Stjärnskott för ”imponerande kombination av teknisk kunskap och humanistiskt tänkande”. Att Frida Röhl alls fastnat för att göra teater av hennes debutbok lär nog svara mot hennes uttalade ambition om teaterns roll, att röra om, skapa kaos snarare än harmoni.
Upplevelsen av denna föreställning gäller i mitt fall väldigt mycket musiken och Christensens texter, som dock behövt lite extra hjälp för att uppfattas. Men allra först den märkliga scenografi som möter i ett rum där publiken radas upp utmed tre sidor av en uppförstorad scen, fylld med märkliga installationer och framför allt ett piano modell Ä, som bjuder på en självspelande inledning.
Snart inträder de fem artisterna, tre kvinnliga skådespelare, Anna Lundström, Karin Lycke och Sara Wikström i omväxlande talad eller skönt sjungen dialog samt två män, varav en välkänd musiker, ”Californiaman” Joel Igor Hammad Magnusson, som intar pianopallen samt en magiker, Isidor Olsbjörk, som rör sig diskret över scenen och visar sig besitta finurliga färdigheter i trolleri. Därtill får vi avnjuta Charlotta Nylunds fantasirika scenografi- och kostymdesign.
Scenen är laddad med innehållsrika lådor och matematiska instrument, till för att visualisera den teoretiska fysiken utifrån Einsteins relativitetsteori (E=mc2) med sin terminologi och sina förklaringsmodeller, framför allt vad gäller förhållandet mellan ljus och tid, där tiden fått axla rollen som den fjärde dimensionen. En stor svart griffeltavla, likt de i äldre skolsalar, blir snart fylld med matematiska formler.
Undrar om det hos den samlade publiken skulle kunna gå att mäta måttet av positiv förändring av entropivärdet, orsakad av mängden frågetecken som föreställningen kan tänkas ge upphov till, vilket i sin tur skulle motsvara en ökad oordning i den publika responsen, som metafor för universum.
Teorins formel E=mc2 används sedan tidigare av koreografen Gun Lund som döpte sitt danskompani för just det, där E står för energi, M för massan och C för ljusets hastighet i kvadrat i en strävan att sätta in konsten i ett vetenskapligt sammanhang.
Det framstår som allt mer imponerande att ge sig på den 200-sidiga boken av Julia Ravanis för en 90-minuters teaterföreställning. Det är fascinerande att föreställa sig hur Frida Röhl i samarbete med den erfarne dramaturgen Magnus Lindman, lekt fram denna föreställning som, även om det kan gå lite väl fort för förståelsen, kan locka till eget studium inte minst om förhållandet mellan gravitationen och känslolivet. Som lektion för högstadieelever kunde den nog göra susen.
