[241204] Vill man bli riktigt nedslagen och genompessimistisk av och över vår värld och dess ruttenhet, ja, då kan man läsa Anne Applebaums nya bok Autokrati AB, i Margareta Eklöfs snygga översättning. För den är rent vidrig. Det ska sägas med en gång; jag är redan tillräckligt negativ och pessimistisk, så jag borde förmodligen inte läsa den här typen av texter som bara spär på de tankar och känslor som skapar en hopplöshet inom mig. Så varför läser jag då trots allt? Det är en bra fråga som jag inga bra svar har på. Men läst har jag alltså gjort, läst och våndats.
”Nuförtiden styrs autokratierna inte av en enda ond man utan av sofistikerade nätverk som vilar på kleptokratiska finansiella strukturer, ett komplex av säkerhetstjänster – militära, paramilitära, polisiära – och teknikexperter som levererar övervakning, propaganda och desinformation.”
Applebaum är en amerikansk journalist och författare vars tidigare böcker granskat det som hände bakom Järnridån, för boken Gulag: De sovjetiska lägrens historia fick hon Pulitzerpriset 2004. Senast kom Demokratins skymning, 2020. Och man kan lugnt säga att hon håller sig kvar i denna skymning när hon nu berättar om autokrater och autokratier och även kleptokratier som inte enbart samarbetar med varandra, utan även nästlar sig in i och handlar med mer demokratiska länder och politiker. Det hela är, som sagt, mycket obehagligt att ta del av.
Om man ska radda upp samtliga stater som författaren räknar till autokratier blir det en lång lista, men jag nöjer mig med de största och kanske viktigaste; Ryssland och Kina, Iran, Venezuela och Kuba, kanske räcker det med dem. Det viktiga är att förstå att denna ”rörelse” är global och drar in länder på alla kontinenter. Och det jävligaste av allt kanske är att man inte kan peka finger åt att Ryssland och Kina blandar sig i allting och överallt, utan att de inte skulle kunna göra det om de inte fick hjälp av västliga demokratier som gärna samarbetar om de kan tjäna ekonomiskt på det. Och det gäller dem uppe i politikertoppen såväl som enskilda affärsmän. På ett rent sjukt plan skulle man kunna säga att det mesta handlar om girighet, om att ”alla” vill tjäna mer och mer pengar. Och som vi känner till genererar pengar makt, de hör definitivt ihop. Se bara nu i USA där en av världens rikaste män lär få en stol i Vita huset. Tänk vad härligt Elon Musk måste tycka det ska bli att få tjäna/spara pengar åt det amerikanska samhället. Frågan blir då vart de sparade pengarna kommer ta vägen, vem de kommer till del; Trump och Musk, eller ”folket”.
Anne Applebaum är oerhört skarp och har gjort ett grundligt arbete i sin forskning, här lämnas inga stenar ovända känns det som. Och hon kommer mot slutet med sina idéer om vad som kan göras åt eländet, vilket i bästa fall gör att det hela ljusnar något. Hon menar att transparensen är av yttersta vikt, liksom att vi, det vill säga politiker och kanske EU och FN, måste sätta upp gränser, skapa regler och krav. Så att inte korrupta män ska kunna tvätta sina smutsiga pengar genom att köpa fastigheter och dylikt. Men även att det måste dras gränser för hur öppet Internet/sociala medier kan få vara, och inte minst ta tag i det här med AI innan det breder ut sig alltför fritt och det är för sent att få någon form av kontroll.
Ibland kan jag tycka att det blir väl mycket av staplande information och uppräkningar av diverse detaljer om korruption eller illavarslande vänskapskontakter. Det riskerar att bli lite syrebrist i texten, eller in min hjärna.
Författaren pratar om hur naiva vi i Väst har varit:
”Alla utgick från att demokrati och liberala idéer skulle sprida sig till de autokratiska staterna i en mer öppen värld med livligare förbindelser. Ingen kom på tanken att autokrati och illiberalism istället skulle sprida sig till den demokratiska världen.”
Hon menar att det började redan mot slutet av sextiotalet när bland annat Västtyskland köpte sovjetisk gas och började bygga ledningar därifrån.
Mycket av ny teknik, inte minst övervakningssystem, kommer från Kina. Men även mycket annat som vi är beroende av, från gruvor av skilda slag, för att all teknologi ska fungera. Så ofantligt beroende vi är av just Kina. De äter sig in på område efter område, och inget vet väl fullt ut hur mycket koll och information de därigenom får och har om länderna de samarbetar med.
Angående hur autokraterna talar till sina folk i dag, de framhäver inte det egna som överlägset utan rackar istället ner på västliga länder och deras samhällssystem:
”Vår stat må vara korrumperad, men det är alla andra stater också. Du må inte tycka om våra ledare, men de andra är värre. Du må inte gilla vårt samhälle, men vi är åtminstone starka och den demokratiska världen är svag, degenererad, splittrad, döende.”
Boken är en utvidgning och kanske fördjupning av Fredrik Gerttens film Breaking Social, som också pratar om kleptokrati och den allestädes närvarande korruptionen.
Jag antar att Autokrati AB borde ses som obligatorisk läsning. Men, som sagt, läs på egen risk
