[241123] I denna lite väl antireligiösa rysare visar Hugh Grant att han passar minst lika bra i skräck som i romantiska komedier.
Syster Paxton och syster Barnes är ett par unga mormontjejer som går runt och försöker värva medlemmar till sin kyrka. En person de besöker är den gästvänliga Mr Read, som bjuder in dem för att prata mer om deras tro. Det visar sig snart att han kan mer än de flesta om mormonkyrkan – inklusive Paxton och Barnes själva – och samtalet tar en obehaglig vändning när de inser att det inte kommer bli särskilt lätt att ta sig därifrån.
Hugh Grant spelar i mångt och mycket samma roll som han blivit typecastad som under större delen av sin karriär: en artig och varm, lättsam britt som alltid har nära till ett leende eller en fyndig kommentar. I denna kontext får hans karaktär emellertid en helt annan framtoning, då det tidigt framgår att det finns en mörk dimension som sipprar fram emellanåt. En och annan lömsk kommentar får artigheterna att framstå som falska och rentav obehagliga; det är imponerande hur hotfull Grant lyckas framstå trots att han är så lik den tafatta engelsman han spelat i filmer som Notting Hill och liknande.
Heretic är en minst sagt spännande film, men väver smidigt in komiska inslag via Hugh Grants vältajmade fyndigheter utan att det förtar den tryckta stämningen, utan snarare ger korta pauser för att hämta andan innan obehaget återvänder. Det som sänker kvaliteten en aning är när Mr Read gör klart att syftet med deras möte är att han ska kritisera deras religiösa övertygelse, eller kristendom och religion mer generellt. Hans långa utläggningar är engagerande, och en och annan monolog om religion kan motivera en Oscarsstatyett, men han tappar sin respektingivande och hotfulla framtoning när han vid ett par tillfällen upprepar samma gamla inkorrekta hypoteser om religion som fortfarande florerar på nätet och vägrar dö. För att bara nämna ett bland många exempel: påståenden om att den kristna tron helt enkelt skulle ha kopierat egyptiska, indiska och persiska myter må spridas flitigt på nätforum och upprepas i en och annan dagstidning lagom till påsk och jul, men det finns en anledning till att moderna forskare inte har försvarat dylika hypoteser sedan 1800-talet, nämligen att de byggde på spekulationer och gissningar istället för fakta. Mr Reads försök att motbevisa Paxton och Barnes tro med hjälp av faktoider och hånfulla kommentarer får honom att framstå mer som en typisk arrogant och omogen internetateist, snarare än ett potentiellt hot. Kan man bara bortse från alla faktafel som genomsyrar filmen och utgör grunden till Mr Reads agenda så är Heretic en spännande och obehaglig berättelse i princip från början till slut
