[240926] Författaren Marit Kapla debuterar som dramatiker med sitt vandringsdrama E45, som blivit till en charmig berättelse om människor och tillfälliga möten. Hagateatern lever verkligen upp till kriterierna för en kvartersteater med gemyt och intimitet. Så ska E45 också gästspela på Intima Teatern i Stockholm i november.
E45 är lite av en dokumentär föreställning som visar att det går att göra fin teater med enkla medel. En avancerad cirkelformad vridscen i scenografin får suggerera mycket av rörelse som förväntas i en föreställning som ska handla om att färdas, i det här fallet vandra. Förarbetat är gediget. Marit Kapla bygger sin pjäs på egna erfarenheter från det hon vandrat en del av sträckan utmed Sveriges längsta riksväg. Pjäsen börjar i Malung med ett samtal som påminner om att det BB författaren föddes på där är nedlagt, ett vanligt bekymmer för mången barnafödare lite var stans i landet, och slutar vid Västra kyrkogården i Göteborg, där hon tänker sig att en gång bli begravd.
Det betyder en vandring på ca 40 mil söderut med lite naturbeskrivningar och fågelkvitter, genom Värmland och hela Dalsland vartefter publiken får ta del av intervjuer med människor hon stöter på, om sånt som tillvaron, minnen och drömmar, vilket skapar ett lappverk av ögonblicksbilder av svensk landsbygd, från fäbod till storindustri, som till exempel Toppfrys i Brålanda, för att inte tala om Åmål, som ett kort ögonblick i Sveriges historia fick tjäna som landets huvudstad, något som kanske historieundervisningen missat, och vidare längs det stora innanhavet Vänern.
Rollerna som vandrare och intervjupersoner överraskar med att växla några gånger. I och med att skådespelarna är sinsemellan rätt olika personligheter så skapar det också dynamik i föreställningen. 40 mil är en imponerande vandringssträcka, ändå en ganska blygsam bit av denna den allra längsta av Europavägar, då E45 sträcker sig från Alta i Norge genom hela Sverige och Europa till Gela på Sicilien, sammanlagt 519 mil totalt.
Hagateatern är en överlevnadskonstnär som trotsat pandemi och svajig ekonomi för att som en fågel Fenix hitta nya former och samarbetspartner. En premiär där blir också en mötesplats för allehanda teatermänniskor och supportrar som alstrar en förväntansfull feststämning.
Begreppet Teaterstråket, som myntades för att poängtera hur många kvartersteatrar som drivs i Göteborg mellan Haga och Chapmans Torg fick sig en knäck i samband med pandemin, men nog fortlever flertalet av teatrarna ännu utmed den vägen. Också en vandringsväg att utforska.
