[240918] Det tycks vara dekadensen som ska locka publiken till Göteborgs scener i höst. Stadsteatern satsar på en dramatisering av F. Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby, med en titelperson som dirigerar sitt umgänge från däcket på ett stycke flyttbar båtmodell. Mycket krut har lagts på scenografin, på ljus och ljud, en hel del rekvisita att hålla ögonen på. Men det bränner aldrig riktigt till i den samhällskritik som ligger till grund för berättelsen utifrån orsaker som kan motsvara tillståndet i dagens nyrikedom och gängkriminalitet.
Utan att ha läst boken inser jag att det är ett vågstycke att göra teater av denna ”klassiker” om den amerikanska drömmen men som här inte förmår tränga under ytan. Hannes Fohlins Gatsby, Niklas Falks och Erik Ljungestigs berättarroller samt fyra dansare från Art of Spectra svarar för det mesta av behållningen, dock utan att vare sig charleston eller jitterbugg får prägla efterkrigstidens 1920-talsepok. Musiken och den lite diskreta dansen bär snarare drag av vår samtid.
Den som vill se mer av Art of Spectras dansare har ett par chanser till nu på scenen Atalante, där fem dansare återuppför det betydligt mindre diskreta verket Disorder, som under våren turnerat i landet. Ett oerhört häftigt fysiskt, kroppsligt, känslostark både våldsamt och kärleksfullt verk i magiskt dimmig belysning, till toner som koreografen själv, Peter Svenzon, skapat och texter av den tyske författaren Falk Richter, hämtade från bland annat Lars Noréns Fragment II. Eftersom tre av dansarna också medverkar i Gatsby har föreställningarna på Atalante saxats in i mellanrummen mellan föreställningarna på stadsteatern.
I scenversionen om den lite mystiskt nyrike partyfixare Jay Gatsby, och hans ytliga rikemansleverne, som Göteborgs stadsteater stolt förklarar sig vara först i landet med att göra teater av, är det mest bara en person som känns verklig. Det är själva berättaren, Nick Carraway, som får förekomma i två upplagor, där Niklas Falk får öppna spelet genom att rulla in som åldrad man i rullstol till en övergiven salongsinteriör, som i slöjaktig drapering blir till bilden av en begravd livsstil. Snygg och talande inledning.
Emil Ljungestig gör en bra tolkning av samme Nick som ung och nyfiken på den värd av nyrika som både lockar och skrämmer när han efter hemkomsten från första världskriget flyttar från den amerikanska västern till New York för att söka jobb och där får en nyckelroll i kärlekshistorien mellan Jay Gatsby och Anna Ångströms Daisy Buchanan, som det ändå handlar om och i vars grannskap Nick helt omedvetet kommit att bo.
Hannes Fohlin är ett bra val till rollen som Gatsby. Med sin gängliga och oskuldsfulla tramtoning i fläckfri ofärgad kostym förblir han så gåtfull som hans ursprung lär vara. Man får vara lyhörd för att i denna snabbspolning av händelseförloppet uppfatta att hans enorma förmögenhet härrör från den så kallade bootlegging som uppstod under den amerikanska förbudstiden på 1920-talet och som utvecklade en omfattande svarthandel av framför allt alkohol och även betraktas som roten till gängkriminalitet och korruption.
Fitzgeralds bok fick en trög start när den kom ut, fick sitt stora genombrott först på 1950-talet och ingår tydligen nu som obligatorisk läsning i amerikanska skolor. Det är en motsättningarnas berättelse, mellan de fiktiva områdena West Egg och East Egg, mellan gammalrika och nyrika, gamla och nya pengar, mellan klasser och raser. Jay Gatsbys snöpliga död av ett svartsjukeskott vill väl säga en del om att pengar och stora fester inte räcker för att nå social status.
Det tål att tänka på att denna roman, som har kommit att klassas som den stora amerikanska klassikern skulle motsvara den som kommit att klassas som den ungefär samtida stora europeiska klassikern, nämligen James Joyces magnifika verk Ulysseus.
Föreställningen på stadsteatern får i alla fall svårt att väcka mitt intresse förrän i andra akten, då den tycks få ett helt nytt liv och når lite under ytan och innanför huden. Där får också Hannes Fohlin uppvisa sin musikaliska ådra genom ett gitarr- och sångnummer. Kul!
