[240825] Makalöst! Finns det en enda biljett kvar till söndagens föreställning av Atlas Song så tveka inte. Två sammanslagna veckolånga 30-årskalas fick en rivstart med världspremiär på Göteborgsoperan som saknar motstycke.
Det är några årtionden sedan jag själv upplevde Anna von Hausswolff live för första gången, sjungandes vid ett piano på Slussens pensionat på Orust en sommar. Och förstummades. Efter att hon numera nått världsrykte med ett antal album och konserter uppträder hon nu i hemstaden som något av en fullfjädrad rockoperastjärna, ömsom omsluten av sex fenomenala musiker, ömsom av tio av operans fantastiskas dansare. Att så kraftfull, samtidigt både rå och mjuk sång, kan tona ut från en så späd kropp blir så drabbande att ögonen tåras, när von Hausswolff tar i som den mest triggade heavy metal artist.
Samarbetet med de holländska koreograferna von Opstal har sannerligen fallit väl ut, men så har de ju också dansare av världsklass att tillgå på Göteborgsoperan, vilket skapat en välbalanserad och spännande fusion av sång och dans.
Föreställningen inleds med att de tio dansarna står insvepta i glänsande tygskynken på var sin piedestal som vore de statyer på ett museum med utomhusgård, som nås av en våldsam storm. Så var ju också titanen Atlas föregångare till de olympiska gudarna, utsedd till väktare för de pelare som höll jorden och himlen isär men som misslyckades i sitt uppdrag.
Den lilla men dock inte blygsamma sexmannaorkestern har fått ett eget podium uppe på scenen, där Anna von Hausswolff också uppträder en del av föreställningen. Fast hennes entré blir snarare den att som något av en vitklädd ängel korsa golvytan i möte med dansarna, som inledningsvis framstår som nakna i olika typer av hudfärgade kroppsstrumpor. Dansen hämtar också och tycks pröva sig fram i rörelser från olika stadier av mänsklig eller djurisk utveckling, många gånger bortom det fysiskt greppbara, därtill framhävda av Tom Vissers idérika ljussättning.
Att den ensamma rösten med råge når ut i den välfyllda operan hjälper ändå inte att innehållet förblir svårfångat. Man kan undra hur resonemangen denna gång har gått för att inte texta sångerna på skärmar som görs till operor. Mycket av musiken i föreställningen är ännu outgiven, planerad att ges ut på Anna von Hausswolffs kommande album. Frågan är också vad som ska hända med ett så storslaget konstverk efter de två inplanerade festivalföreställningarna på Göteborgsoperan. Det är ju ändå inget mindre än ett mästerverk.
