[240822] På fredag bryter den ut, Göteborgs 30-årsfirande dans- och teaterfestival. Lokala produktioner både öppnar och avslutar. Däremellan ett axplock internationella gästspel på både scener, gator och torg, där både humor och allvar kontra komik, dans och akrobatik tycks vara ledstjärnor. Göteborgsoperan utlovar scenkonst ”vi aldrig upplevt förr”, förstås, eftersom det är världspremiär, med föreställningen Atlas Song av Anna von Hausswolff och holländska koreograferna Imre och Marne van Opstal. Stadsteatern avslutar med en nyskriven poetisk föreställning, Flickan och vildpäronen, av Eleftheria Gerofoka, om att ha växt upp med en mor som kommunicerat med egna sagor, likt ett eget alfabet.
Med en fusion av dans och livemusik fortsätter Göteborgsoperan med Atlas Song sitt 30-årsfirande och inleder därmed också årets dans- och teaterfestival. Anna von Hausswolff, sångare, pianist, organist och kompositör, har sedan sitt genombrott 2009 fascinerat med sin stämma i sällsamma musikaliska landskap och skapat banbrytande verk. Genom sin karriär har hon vidare samarbetet med några av musikvärldens mest framstående artister och skrivit musik till uppmärksammade filmer. 2018 skrev hon musiken till Nobelmiddagen tillsammans med kompositören Mikael Karlsson. I Atlas song förenas hennes musik med syskonen van Opstals koreografier. Efter framgångsrika karriärer som dansare i Nederlands Dans Theater och Batsheva har denna duo från Nederländerna haft stora framgångar på världens dansscener med expressiva och fantasifulla koreografier.
Världspremiär blir det också för föreställningen Flickan och Vildpäronen, på Göteborgs stadsteaters lilla scen. Den beskrivs som en personlig och poetisk föreställning om en mor, men också om hennes barn med starka minnen från barndomens sagor och om att bli till genom berättandet. Bakom idén och konceptet står skådespelaren Eleftheria Gerofoka, född och uppvuxen i Grekland, utbildad vid scenskolan i Aten med vidare internationella studier i fysisk teater och metoder. Numera är hon en del av Backa Teaters ensemble i Göteborg. Hon förklarar att hon på senare år insett hur hennes mammas sagor cirkulerat mer och mer i medvetandet. Mamman, Vasiliki (Kiki) Gerofoka är uppväxt i tobaksodlardistrikt i norra Grekland utan att ha lärt sig vare sig läsa eller skriva. Fantasin och berättandet blev hennes ersättning medan bokstäverna förblev ett mysterium. Men sagorna som ekade inom henne behövde få liv och berättas vidare. En nödvändighet så tvingande att hon sägs ha uppfunnit ett eget alfabet. Att hennes döttrar skulle få rejäl skolning och inte bli fast i tobakslandet var hennes starka drivkraft. Om barnet som behövde lämna byn för att leva ut sin dröm handlar det därför också.
Vasiliki Gerofoka har medverkat i en tidigare uppsättning på Backa Teater, DNA-Dansa nära anhörig, en dansföreställning med fyra skådespelare och deras riktiga mödrar. Nu ska hon uppträda som huvudperson i en berättelse om konsten att berätta sagor tillfallnas med dottern Eleftheria (grekiska för frihet). Föreställningen görs på grekiska, engelska, och svenska och är planerad att återkomma under våren 2025 på Backa Teater.
Alldeles gratis är det att ta del av de många multiartister från när och fjärran som uppträder dagtid på gator och torg i centrala Göteborg, runt Domkyrkan, Korsgatan, Kungsgatan och Hjalmar Hjörnes torg med gatuartister som behärskar det mesta från akrobatik, clowneri till rytteri och musik allt under en komisk falang med en intensiv final sista lördagen på Bältespännarparken.
De internationella inslagen på teaterscenerna kröns för första gången av ett besök av en av vår tids mest betydande teaterskapare, Robert Wilson. Han medverkar dels i ett av de samtal om teater som ingår i programmet och dels, på Lorensbergsteatern, med sin monologföreställning Dorian. En berättelse som bygger på historierna om författaren Oscar Wilde, hans romangestalt Dorian Gray och konstnären Francis Bacon – alla tre egocentriska perfektionister som hyllade skönhet, ungdom och njutning. Oscar Wilde var en excentriker, högt älskad och omhuldad av Londons societet till den dag då han fängslades för otukt. Den brittiske målaren Francis Bacon överraskade en inbrottstjuv i sin ateljé, men istället för att ringa polisen gjorde han tjuven till sin modell och senare älskare. Dorian Gray är bekant för de flesta, han är den undersköne mannen som får sin önskan uppfylld: att hans porträtt ska åldras istället för han själv. I Dorian flätas de ihop till en monolog om relationen mellan konstnären och dennes verk. Den som ensam gestaltar denna berättelse är skådespelare Christian Friedel, som 2023 fick den tyskspråkiga världens mest betydande teaterpris, Der Faust, för rollen.
Prisbelönad är också författaren och regissören Yael Ronen, vars föreställning Bucket List gästar festivalen från Berlin som årets bidrag från Schaubühne. En föreställning som beskrivs som en räcka hallucinationer. Tillsammans med kompositören Shlomi Shaban har Ronen med humor och bitande satir velat gestalta ett läge där det gemensamma språket korrumperats och utrymmet för fri lek raderats under världspolitikens förstoringsglas. Allt framställt av fyra svartklädda skådespelare, som guidar publiken genom huvudkaraktärens inre landskap.
Inbjuden är också det japanska butohkompaniet Sankai Juku med butokonstens kanske mest kända verk, Unetsu, som gästade Göteborgs stadsteater 1992. Årets version beskrivs som en re-kreation och samtidigt en hälsning till den tid ur vilken festivalen en gång föddes. Föreställningen kretsar kring ägget som symbol för både födelse och destruktion, för det ljusa och mörka som finns i människan och henens förbindelse med det universella.
Om vatten handlar en föreställning, Yè, som också beger sig utanför Göteborg, till Vara kulturhus. Med plastflaskor som enda rekvisita har kompaniet Cirque Baobab, med akrobater från Guinea och Frankrike, skapat en föreställning som kretsar kring livets viktigaste förutsättning, vatten (Yé på hemspråket i Guinea). Med ett skepp av akrobater och dansare som flyger över scenen utforskas vår föränderliga värld på jakt efter ett annat slut än det som verkar ligga i klimatkrisens kölvatten. Cirque Baobab ambition är att arbeta i dialog med sin historia, samtidigt som landets kulturarv snabbt förändras.
Från klimatkris till politisk och mänsklig tragik förs man i föreställningen Oh my sweet land, som i monologform beskrivs som ett reportage som försöker ge konflikten i Syrien ett ansikte. Den beskrivs som ett exempel på hur konstnärlig gestaltning förmår levandegöra nyhetshändelser och förflytta dem från mediernas rubriker in i våra hjärtan. Verket har både skrivits och framförs av Corinne Jaber, vars pappa för många år sedan flydde från Syrien och hamnade i Tyskland.
När först revolutionen och sedan inbördeskriget startade 2011 ville Corinne Jaber få en större förståelse för sina rötter och försöka ge röst åt de miljoner människor som återigen drevs på flykt. 2013 reste hon till flera flyktingläger i Libanon och tillsammans med Amir Nizar Zaubi, medskribent och regissör, reste hon också till Jordanien för att samla in vittnesmål. Aldrig hade de kunnat drömma om att den pjäs som blev resultatet av deras research skulle vara lika aktuell 2024, mer än tio år senare. Medan Jaber gestaltar en kvinnlig flyktings liv lagar hon den arabiska maträtten Kebbe, vars dofter ska minna om ett förlorat hem. Upphovspersonerna låter ingredienserna sjuda under en timmes monolog som pendlar mellan tragiska livshistorier och skarpsinniga iakttagelser. Men vem har matlust efter slutet på den historien!
Ätande som tema har också delvis den belgiska men ordlösa föreställningen Dimanche, nu med naturen som motståndskraft. I tre akter skildras olika naturkatastrofer, en extrem värmebölja, en orkan och en översvämning, och deras effekt på familjen. Ett tv-teams förtvivlade jakt på de tre sista djurarterna som finns kvar på jorden kontrasterar mot familjens alltmer absurda vardag i porträtterandes av en mänsklighet, som överraskas av naturens krafter och vägrar se sanningen i vitögat. Föreställningen är lika mycket tänkt som en väckarklocka som en poetisk påminnelse om människans kreativitet och enorma envishet. På scenen agerar också hyperrealistiska dockor i naturlig storlek, bland annat en isbjörn med unge, en ovanligt sällsynt flamingo och en gammal tant, allt i en absurdistisk estetik, vars scenografi inspirerats av udda objekt från loppmarknader.
Ingen dansfestival utan Flamenco väl? I föreställningen ¡Viva! av Manuel Limán får publiken möta några av Spaniens främsta flamencodansare i traditionellt vackra och färgstarka kreationer. Manuel Liman är född och uppvuxen i den spanska flamencotraditionen, mångfaldigt prisbelönt dansare och koreograf, beundrad för sin vassa teknik, makalösa precision och flödande energi och känd för att med uppriktig kärlek och respektfull nyfikenhet utforska den traditionella flamencon med förmågan att förnya traditionen och göra den relevant för nya generationer. ¡VIVA! är en av hans mest bejublade föreställningar, en färgstark komposition där han själv står på scenen tillsammans med sex dansare, musiker och sångare.
Dans av helt annat slag blir det när dansaren och koreografen Serge Aimé från Burkina Faso, verksam i Belgien, släpper loss sin föreställning C la vie med en enda utmaning: Hur ska vi vara tillsammans. Föreställningen beskrivs som en sorts initieringsrit för vår moderna tid, ett transtillstånd som utforskar livet och den mänskliga existensen. Sju dansare, en sångare och en musiker samlas på scenen för att ge sig ut på en resa, för att genomgå riten, som öppnar upp till en ny värld. Publiken bjuds in att bevittna hur den gamla, groteska världen försvinner. Ingen transformation är nämligen möjlig om man inte utsätter sig för det kaos man vill lämna.
Med bara händerna och lite gods från ett syskrin, milt vansinne och varm humor, lyckas den spanske skådespelaren och dockmästaren Javier Aranda gestalta all form av mänskligt liv i den ordlösa föreställningen Life som framförs på kulturhuset i Bergsjön. Med Life visar han vad tjugo års fokuserat arbete inom en konstart och ett hantverk kan göra. Aranda låter sina dockor spela så att vi känner igen varje gest, men han excellerar inte bara i tempo och teknik utan verkar också kommunicera med dem. Life vann 2022 The Golden Dragon Award för bästa föreställning.
Det handlar alltså om kärlek och glömska, om livslång gemenskap och människans behov av att hålla sina minnen vid liv. Med hjälp av uttrycksfulla masker ger tre skådespelare liv åt femton karaktärer. Spelet är tyst, men ändå är det ingen tvekan om vad som pågår mellan de båda åldringarna. Bakom föreställningen står Kulunka Teatro, som grundades 2010 i den baskiska delen av Spanien. Gruppen förenas av ett starkt intresse för att experimentera med olika teaterspråk och har väckt mycket uppmärksamhet och fått många priser. André & Dorine är gruppens första uppsättning, och den turnerar alltså fortfarande, 13 år efter att den hade premiär..
Förutom föreställningar på Göteborgsscenerna Operan, Stora Teatern, Stadsteatern och Lorensbergsteatern bjuder också scenen Atalante på två kvällar med den delvis interaktiva föreställningen Kosmetik Diamonds, a choreographic Salon där dansen tycks kunna dominera, även om siriinteriören är en frisörsalong och publiken lär kunna boka plats i frisörstolen. Verket hade premiär i Malmö i april, är skapad av dansaren och koreografen Sindri Runudde med utbildning också inom cirkus och verksam i både Sverige och internationellt. Humor, nyfikenhet och en lekfull attityd till kroppen som ett levande arkiv kännetecknar hennes konstnärliga arbete, där hon mixar sitt sinnliga utforskande av kroppen med berättelser och sång och arbetar gärna med ord och begrepp som utvecklas i metaforiska lekar. Inredningen i den här salongen lär skilja sig från den vi är vana vid. Tre frisörer, tre kunder och tre dansare är stadda att skapa en kreativ, social arena där allt från skvaller och smink till fantasier och drömmar avhandlas.
Om nu också vädret står på festivalens sida så tycks detta dubbla 30-årsfirande kunna bli en fullödig vecka av varierande och högklassig scenkonst både ute och inne innan ett kulturkalas tar vid och teatrarnas ordinarie program för säsongen tar över.
