[240221] Anders Zorn målade i akvarell och olja. Han var en skicklig etsare. Och han skulpterade. Och så småningom fotograferade han. Han var ständigt sysselsatt, oförtröttlig i sitt konstarbete. Det kan man läsa om i Per Svenssons porträtt av denna Sveriges mest kända konstnär.
Boken belönades med Augustpriset för årets bästa fackbok 2023. Med hjälp av ett omfattande källmaterial tecknar författaren ett porträtt i helfigur av Anders Zorn bortom myterna och schablonerna. Från Mora till London. Från Dalarö till Paris och Chicago. Detta är berättelsen om en konstnär som erövrade världen men till sist förlorade sin själ.
Anders Leonard Zorn var född den 18 februari 1860 och dog den 22 augusti 1920 i det Mora i Dalarna han så hårt är förknippad med. Modern hette Grudd-Anna Andersdotter och fadern hette Leonhard Zorn och var en tysk bryggmästare. Föräldrarna träffades när modern som 20-åring arbetade som buteljsköljerska på ett bryggeri i Uppsala. Anders Zorn träffade aldrig sin far men tog ändå hans namn. I sin tidiga målerigärning använde han namnet Leonard Zorn, men sedan han etablerats vågade han använde sitt tilltalsnamn Anders.
Det finns en vanlig föreställning om att Anders Zorn blev rik på att måla mulliga nakna kullor och att han levde på att leverera hull och hår till punschfarbröder som lystet fingrade på sina cigarrer. Kort sagt: att han var en uppgraderad pornograf med guldkantad prislista
Detta är en vrångbild, menar Per Svensson.
”Hos den Zorn som erövrade världen…finns mycket lite av den fetischism som definierar det pornografiska. I pornografin är kvinnor aldrig nakna. De bär alltid en sexuell maskeradkostym…Det kan handla om högklackade skor, korsetter, pärlhalsband…prefabricerade poser, ställningar och blickar. De pornografiska bilderna gör aldrig anspråk på att återge något autentiskt eller naturligt.”
Vilket Anders Zorns målningar gör, menar författaren. Det vi ser är det som finns. Det som finns är det vi ser. Ljus silat genom grönska, frasande tyger, hull, dimma över vatten, värmen från en eldstad. Verkligheten har inget att dölja. Det finns därför ingenting att avslöja, inget att klä av.
Per Svensson uttrycker ogillande över den bild regissören Gunnar Hellström gav om Anders Zorn i den långfilm han gjorde och spelade huvudrollen i. Att Zorn skulle ha varit en kåtbock mer eller mindre som utnyttjade sina modeller och gjorde dem med barn. Anders och hans fru Emma Zorn fick aldrig några barn, det är sant, vilket var till bådas besvikelse, men det finns inga belägg för att han hade en massa barn på sidan om, menar författaren. Möjligen kan han ha haft en dotter. En Zornintresserad lärare, Claes Severin, gav 2022 ut en bok där han hävdar att en flicka född 1 juni 1913 föddes av en av Zorns modeller, Alma Lind. Men Per Svensson menar att trots hans många brev till och omsorger om Amanda så kan man inte sluta sig till att Zorn var barnets far.
Dock förde han ett utsvävande liv, men det var nog mera med dryckjom och festumgänge med dryckesbröder. Även om det förekom kvinnligt umgänge där med.
Vad Zorn främst blev uppskattad – och känd för var hans porträttmåleri. Inte minst utomlands och mot slutet av sitt liv i USA. Per Svensson listar i stort sett de flesta av hans celebriteter, inte minst, som han målade och blev känd och förmögen av att ha avbildat.
I sina självbiografiska anteckningar skrev Anders Zorn att han kom till världen i fähuset. Det fanns ingen plats i morförföräldrarnas stuga. Men de följande sidornas barndomsminnen är överlag ljusa. Trots allt. Kan man kanske säga. Även om man kan spåra vissa svårigheter.
Dock finns det tidigt i Zorns liv en stark självsäkerhet. Kritiker brukade peka på att Zorns målningar var för ytliga och lite slarvigt gjorda. Kitschigt. Någon Rembrandt var han inte även om det var hans stora förebild. Akvarellmålningarna gjorde han till sin specialgren och växlade mellan det och olja.
Anders Zorn var livet igenom noggrann med sina kläder. Skräddarsydda kostymer var det som gällde. Han var redan som ung programmatiskt patriotisk och blev med åren allt mer mån om Sverige och det svenska. Men han var samtidigt en vagabonderande världsman och förstod som sådan också att tillmötesgå en internationell marknadsefterfrågan på det nationella. En entreprenör var han och tjänade enorma summor på sina tavlor, inte minst porträtten.
Redan när han var elev på Konstakademin i unga år blev han utesluten efter tre varningar då de ansåg att han hade ägnat för mycket tid åt sina beställda porträtt och för lite tid åt undervisningen.
Anders Zorn var livet igenom arbetsnarkoman men samtidigt en energisk sällskapsmänniska. Han och hustrun Emma umgicks med societeten i såväl London som annorstädes i världen dit de reste. Han var för sin tid en kändis, innan uttrycket var påfunnet. Per Svensson listar vad jag förstår alla utlandsresor och långa vistelser som paret företog. Emma Zorn tyckte amerikanerna var ytliga till en början men efterhand lärde hon sig uppskatta dem.
Just att boken är så fulltecknad med fakta gör att den har vissa partier som känns lite sega. Men språket är vackert. Den elogen ska författaren ha. Det är inte bara konsthistoria som det berättas om utan kulturhistorien får också plats i beskrivningarna.
Ett antal bildsidor finns i boken där porträtten publiceras i färg och svartvita bilder är från hemmet på bl a familjen och släkten, och från Dalarö och från Paris, och bilden ”Självporträtt i vargpäls” från 1915 där han håller en cigarrett i handen visar en åldrad överviktig man som hade fem år kvar att leva.
Hans läkare hade vid denna tid sagt att han måste lägga om sitt liv, att t ex sluta dricka alkohol mellan måltiderna var ett råd. Men någon fullständig omläggning blir det aldrig och på försommaren 1920 var det osäkert om sommarseglingen skulle bli av. Zorn hade varit sjuk med återkommande feberattacker, han hade också syfilis. Och den 21 augusti 1920 lades han in på Mora lasarett och dagen efter dog han.
Källförteckningarna i slutet av boken är fullspäckade. Bara personregistret består av tio sidor. Vill man veta något om Anders Zorn och hans liv och tid så får man veta det med råge!
