[240123] Denna diktbok med sju ord i varje mening är Bengt Söderhälls fjärde samling av detta slag. Likt dagboksskrivande författare års- och årstidsanmäler han när sjordingarna kommit till.
Bengt Söderhäll var en av initiativtagarna till att Stig Dagermansällskapet bildades 1987 och han var ordförande i sällskapet till 2020. Han har även varit lärare i didaktik på högskolan i Gävle samt en aktiv frilansande kulturskribent. Liksom att han var bandyspelare i 20 år i Skutskärs IF innan han blev en kulturpersonlighet och debuterade som poet 2010 med ”Speglingar i den långa sjön”.
”Sjordingar för poetisk förståelse av tillvaron” skriver han på den 64 sidor långa bokens baksida. ”…en sorts farstu för främmande och bekant, smått och stort, ont och gott, grått och färgrikt, hopplöst och hoppfullt, osäkert och frågvist, lekfullt allvarligt, vemodsblandat glatt.”
Att många av de korta dikterna är färgade av Stig Dagermans lyrik märker man alltjämt likt i de tidigare samlingarna. Sjordingar var ett begrepp som Söderhäll kom på när han såg sju yllesockor hänga på tork över ett räcke en sommar. Sju blev en form att dikta i – ”sjord” om man drar ihop det – och ”ing” betyder litet.
”Jota, den allra minsta rymmer det hela” lyder första sjuordingen. Det går att få in mycket via sju ord. Det lilla blir det stora, liksom.
”Alla kan vara i ögonhöjd med varandra” på diktsida nummer två är ju så klart en truism men poetisk om man betraktar den så.
”Alla mammor är drottningar i drottningsyltens värld” låter aningen absurt men är fyndigt.
”Lögnen är mycket svår att komma ihåg” liksom ”Lösa konflikter med våld, historiens urbota spegelsal” sammanfattar på något sätt den politiska situation som råder i världen idag.
Något som kommer åter även den här gången är hur jaget blir till. ”Vi skulle alla kunnat vara någon annan” blir på ett annat ställe ”De du möter avgör vem du blir.”
Kommer att tänka på Wittgenstein när jag läser: ”Det som finns det finns. Ta in”. Och: ”Det vi inte kan förnimma finns också.”
”Tillsammans är en samling av alla ensamma”. Står på samma sida som: ”Tittar alla åt samma håll, ingen helhet.”
Knapphändigt skrivna men med en hel värld i sitt innehåll. Och musikaliska i sin komposition, vilket inte är en tillfällighet eftersom Bengt Söderhäll också är trubadur. Och har gett ut musik på tre cd, tillsammans med sin kompanjon inom Stig Dagermansällskapet Urban Forsgren, där de satt musik till Stig Dagermans dikter och dagsverser.
”Vad vi ser är inte alltid sant.” Och därunder: ”Vad är slumpen, om inte en tillfällighet?”
Han konstaterar också truistiskt: ”Valfrihet för vissa, ofrihet för alla andra.”
En intressant passage lyder: ”Borde inte alla befrias från arvets frihetsförnekande? Borde inte alla befrias från arvets frihetsmotstånd? Om alla slipper arv, föds vi fria. Om alla slipper arv, blir friheten möjlig. Borde inte alla befrias från arvets börda? Bör inte alla födas fria från arv”?
Sju ord i varje mening. Det tog ett tag för mig att analysera den ovanskrivna passagen men jag tror nog nu att det har sjunkit in.
En skarp och fyndig sjordingpoet är han, Bengt Söderhäll.
