[231217] Från amoralitet till moralitet förflyttas man från Mozarts sexbesatte Don Giovanni till Dickens klassiska julsaga om girigbuken Scrooge. Men det tar bara en dryg timme att omvandla honom medan Giovanni hellre gick i döden.
Göteborgsoperans foajé fylls av julsånger av en skönsjungande barnkör i väntan på föreställningen. Publiken väller in i salongen i en glädjande blandning av åldrar, barn, föräldrar, mor- och farföräldrar. En ovanlig syn på en svensk teater. Den mångerfarne musikalartisten Carina Söderman har än en gång tagit på sig sin svarta rock och hatt för att fräsa sitt mantra ”Humbug” eller ”dårskap” till envar som sjunger ut sin längtan efter den annalkande julen på den färgglada och livliga julmarknaden på den snöande scenen. Luften fylls av sång från den stora barnkörens ljusa fina röster.
Det är säkert inte bara jag som ser den här uppsättningen för första gången trots att den stått på programmet ett antal jular sedan 2017. De tre som skapat föreställningen axlar med glättig humor och komiska kostymer rollen som berättare och lotsar handlingen framåt medelst olika upptåg. Och fort går det. Det gäller att hänga med i framfarten när den buttra och snåla Scrooge med hjälp av spöken möter sitt förflutna i drömmen, sin döde kompanjon, sin systerson och inte minst sig själv i olika åldrar och blir botad från sin svartsyn och girighet till att bli generositeten själv och en glad och givmild julfirare. ”Jag firar jul! Halleluja” som hen utbrister. Ett solo av Helga Natt, en av de klassiska julsånger som, förutom diverse musikalmelodier, bakats in i denna generösa föreställning, framförs av en vacker pojkröst som avslutning på det hela och publiken går hem med påståendet klingande i öronen att ”du kan välja vad du ska vara för sort”. En tanke för envar att ta med sig in i julfirandet.
