[231215] Martin Becks uppdykande i deckargenren innebar födelsen av den svenska polisromanen där begreppet ”pussel” byttes mot ordet ”spänning” i en mycket bredare bemärkelse. Utomlands hade det funnits förebilder, tex. Ed Mcbain. Idag lever pusseldeckaren visserligen kvar i nästan ursprunglig form, som i Läckbergs serie från Fjällbacka, men den svenska polisromanen (i tex Henning Mankells böcker om den depressive polisen Kurt Wallander) speglar så mycket mer än brottet – personliga relationer, samhällsklimat, systemkritik och en tydlig filosofisk tendens att utröna begrepp som ond och god. Jag vill påstå att polisromanen använder brottet för att beskriva det som andra romaner beskriver utan brottet som läsartrigger.
De tre böckerna är alla delar i längre bokserier om grupperna av poliser, där serien som sådan används för att beskriva gruppdynamikens utveckling över tid och där varje ny bok tillför karaktärsförändringar och utveckling av relationerna.
Till böckerna
Gunilla och Rolf Börjlind: Nattens öga
Seriens första bok, Springfloden, har filmats och visats på SVT, och är födelsen till en av seriens huvudpersoner, Olivia, vars mot hittades död på en bohuslänsk strand. En nästan biblisk parallell till myten om Moses. Här finns en grupp poliser och fd poliser under ledning av pensionerade polischefen Mette och hennes Mårten vid villaidyllens stora och generösa matbord, Abbas med trasig bakgrund som knivkastare på cirkus och mästerpolisen Stilton, som en gång gått i självvald exil som utliggare bland Stockholms slum. Kriget i Ukraina bildar bakgrund till den människohandel är bokens tema, och de första indikationerna på att något större håller på att ta över den undre världen är att ett lik blir stulet från bårhuset samtidigt som en ung kvinna med son som flytt från kriget tvingas prostituera sig. Vad och vem ligger bakom?
Undersökningarna för gruppen närmare en lyxjakt på Medelhavet där ägaren ägnar sig åt minst sagt makabra men lönsamma nöjen.
Bokens styrka är gruppens inre dynamik och dess informella nätverk. Original som Minken och Benseman (från Stiltons tidigare uteliggarliv) har viktiga uppgifter, Abbas ”mamma” dyker oväntat upp och påstår sig vara cancersjuk, Olivia slåss med sin identitet och Mårten ser sin nybyggda hönsgård bli tillfällig flyktingbostad. Humor och värme, gliringar mot landets politiska tillstånd (Ulf Kristersson får sina pikar), världens ondska och de allra rikastes cynism penetreras och konstrasternas mot verklig vänskap och kärleksrelationernas vågrörelser mellan passion och tvivel. Och – självklart – en rejält actionfylld knorr på slutet. De tvära kasten mellan ytterligheterna är bokens styrka, armod och total utsatthet bryts mot välmående idyll och/eller gränslös lyx. Mycket väl skildrade Stockholmsmiljöer.
Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt: Skulden man bär
I Skulden man bär, den åttonde boken i serien, av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt hittas den bärande konflikten i polisens egen organisering. Gruppen ”Riksmord” är satt under press sedan en tidigare deltagare avslöjats som massmördare och den dåvarande chefen ersatts med den orutinerade ledaren Vanja som inte bara har gruppens lojalitet att kämpa för utan också utsätts av sin överordnade chef, en smidig karriärist som inte skulle tveka att kasta henne till vargarna för att skydda sin position.
Gruppens svarte får är Sebastian, som inte bara är kriminalpsykolog, utan också notorisk – och märkligt empatilös – sexmissbrukare. Hans psykotiska drag har fört honom och hela gruppen i penibla situationer, varav två gamla konflikter hinner ifatt dem när en kvinna hittas mördad i en grisfabrik, och en av hans tidigare erövringar listigt lyckas skaffa sig tillgång till Sebastians lägenhet. Två olika sidor av begreppet stalking särskilt som ledtrådar till Sebastian hittas i samband med fyndet av kvinnan bland grisarna.
Sebastian har efter alla år nästan försonat sig med förlusten av sin älskade hustru och dotter som tragiskt försvann i den thailändska tsunamikatastrofen, men skorpan av det såret rivs av när en ung kvinna säker upp honom på uppmaning av sin just avlidne far.
Morden blir fler, ledtrådarna till Sebastian likaså. Pressen på Riksmord och Vanja att lösa dem ökar och lojaliteter sätts på prov. Samhällskritiken finns i skildringen av polisens organisering, karriäristers hänsynslöshet och enskilda polisers utsatthet, särskilt aktuellt med tanke på ett nyligen inträffat självmord i svensk polisledning. Själva slutknorren är klassiskt dubbel, inget är vad det verkar vara, och den minst trovärdiga blir den som löser själva mordgåtan och räddar Rikskrim. Rappt skrivet, snabbt läst, trådarna bakåt refereras hyggligt nog för den nye läsaren att begripa, men för helheten rekommenderas ändå serien från sin början.
Arne Dahl: I cirkelns mitt
Arne Dahl (pseud för Jan Arnald) har skrivit I cirkelns mitt och börjar därmed ny serie om kriminalkommissarie Eva Nyman och gruppen Nova, en specialavdelning inom NOA. Även här spelar en avhoppad fd polischef i självvald exil stor roll. Lucas Frisell valde att bli eremit, en ensam prepper, sedan många år spårlöst försvunnen i den uppländska vildmarken. Lucas misstro till digitala medier hade gjort att polisen kommit försent för att rädda en kidnappad kvinna, misslyckandet var orsaken till hans exil.
En dag kör en snabb BMW av av okänd anledning i hög fart av E4 och exploderar i en blommande gul rapsåker. Kort därefter står ägaren till reklambyrån Luspank AB i färd att öppna sitt paket med lyxklockan Omega Speedmaster Moonwatch Titanium. Strax därefter flyger han ut ur fönstret och landar som en rykande hög på Vasaparkens gräsmatta. Eva Nyman nås av ett brev vars formulering för tankarna till hennes avhoppade chef och till de båda krevaderna. Fruktansvärda brott har begåtts, och i breven annonseras fler. Det handlar om miljön, bilföraren var divisionschef för SSAB och Luspank AB stod bakom reklamkampanjen för oljeindustrin (en leende partiledare vid en bensinpump lovar billigare bensin).
I breven känner Eva Nyman igen sin gamle chefs sätt att formulera sig och beslutar sätta alla klutar för att hitta honom och – kanske – ställe honom till svars. Men någon annan har planerat något helt annat.
Berättelsen tar sig mellan utförda och tänkta terrordåd, alla med miljömotiv. Men när konflikten kokar ned handlar det om helt andra saker; svek och hämnd och historien som hinner ifatt verkligheten.
*
Jag har valt dessa titlar ur årets utgivning för att de är så typiska i genren. De är dessutom skrivna av journalister och manusförfattare vilket avspeglar sig i språket, det lätta handlaget med actionscenerna, med tydlighet och pregnans. Å andra sidan blir den inre dialogen lidande, känslor mer antydda i handlingar än beskrivna i ord. Och – för att skapa den yttre handlingens sug – något överdrivna motivbilder och orsakssammanhang. Det måste tilläggas att ”deckaren” ofta handlade om ett enda mord och vem som gjorde det, medan de senare årens polisromaner handlar om många döda, inte sällan seriemördare.
Polisromaner som dessa är definitivt mer än ytliga skeenden, slår in samhällskritik och nutidspolitik i spännande äventyrspaket och utgör på så sätt viktiga och intressanta inslag i samhällsdebatten. Sanningen blir inte sämre av att vara lättillgänglig.
