[231211] I Sverige är vi fullständigt fixerade vid alkoholhalten. Procenten! Så har också folköl och alkoholfritt under lång tid setts som blaskiga substitut för starköl. De har druckits som en sista utväg, när Systembolaget varit stängt eller när gemene man tvingats hålla sig i skinnet.
Inte heller har de gett några större smaksensationer. Under lång tid dominerades butikshyllorna av intetsägande eurolager, som bidrog till att ge svagare öl ett grundmurat dåligt rykte.
Men under 2010-talet var det någonting som hände. Samtidigt som antalet bryggerier ökade började det tillverkas mängder av lågalkoöl, som smakade både gott och mycket. Och i dag är det till och med helt okej att välja en alkoholfri öl, bara för att man känner för det. Hälsomedvetenheten har ökat och yngre generationer är mindre intresserade av alkohol.
Det finns mycket att säga om de lättare maltdryckerna. Och det har Johan Lindberg gjort i ”En svagare bok om öl”. Om hans namn klingar bekant beror det kanske på att han är folkölsentreprenör, håller provningar och driver Fölk-podden.
Lindberg skriver engagerande. Han tar obehindrat läsaren igenom en föredömligt kort ölhistorik, berättar om de moderna alkoholfria sorternas genombrott och redogör för det krisande lättölet. Till skillnad från folkölet och det ökande alkoholfria har lättölet nämligen fastnat i utvecklingen.
På nästan tjugo sidor skildrar författaren den långa vägen fram till folkölets födelse 1977. Berättelsen tar form under det tidiga 1900-talet, då alkoholdrycker började regleras hårt, och rör sig genom ett restriktivt Sverige. 1965 föddes mellanölet, som hjälpte till att höja maltdryckens status överlag.
Det märks att Lindberg har läst på ordentligt. Dessutom får han det tämligen träiga ämnet att leva, skriver medryckande och drar fram intressanta detaljer.
Något som hjälper till att föra fram innehållet är bokens formgivning. Den är luftig med ett tilltalande bildmaterial. Här finns inte de gängse stela studiofotografierna, istället känns bilderna levande och har ofta en mänsklig närvaro. Många är tagna med blixt vilket ger en dokumentär känsla.
Johan Lindberg fortsätter med att berätta om hur alkoholfria öl tillverkas – det är inte alltid helt enkelt! – och porträtterar några ölpersonligheter, medan ett knippe entusiaster får berätta om folkölets magiska skimmer i sin ungdom.
Lite tyngre blir det i kapitlen om svensk alkoholpolitik. Och den kan vara orättvis. Folköl utgör ett undantag i alkohollagen och hur försäljningen av den ska gå till är inte kristallklart. Därför tolkas lagen olika i olika kommuner.
Detta fick författaren själv erfara när han för några år sedan drev en folkölsbutik i centrala Göteborg. Där stoppade tillståndsenheten hans provningar av lågalkoholöl och krävde att han skulle sälja betydligt mer matvaror. Det slutade med att butiken fick stängas.
Lindberg nämner föredömligt inte detta i texten utan behandlar ämnet objektivt. Däremot kritiserar han alkoholpolitikens brister och för ett klockrent resonemang om varför starköl kan vara billigare att köpa än folköl. Och om vad det får för konsekvenser.
Efter politiken följer lättsammare ämnen. En ordlista och en ölstilguide med diverse tips är oumbärligt för den som inte är så ölkunnig. Därefter följer inspirerande avsnitt om provning, bryggning och om att kombinera öl med mat, samt recept både för föda och drycker.
Kort sagt tar ”En svagare bok om öl” ett samlat grepp på maltdryckerna i segmentet noll till 3,5 volymprocent. De som i de flesta andra ölböcker behandlas pliktskyldigt och överseende på ett litet utrymme.
Här får lågalkoölen sin upprättelse.
