[231012] De har något gemensamt, Sandra i Fritt fall och Golda i Golda – de är i grund och botten outgrundliga. Det märkliga med den förstnämnda filmen är, att hur omsorgsfullt berättad, för att inte säga redogjord, den än är, så vet man vid filmens slut än mindre om vad den handlar om än vid dens början!
Vad var det som hände? Tog hennes man livet av sig? Var hans slarv orsaken till sonens olycka, som gjort honom blind? Var det det som låg bakom hennes ursinne? Eller var det precis tvärtom – var det hennes kärlekssvek som bragte honom till förtvivlans gräns eller var det något så enkelt som att deras inbördes konkurrens i var deras författarkarriärer omöjliggjorde varje gemenskap och intim tilltro?
Filmen tvingar kvar en i över två timmars undersökning med advokaternas hjälp – men det hjälper inte! Det betyder inte att resan är betydelselös, tvärtom vet du ’allt’ om vad ett krångligt äktenskap är när den är över, det är egentligen sådana känslor filmen ’handlar’ om. Och till sist inte finner annan tröst än hos hunden, i vars ’armar’ den utmattade Sandra somnar till sist, när hon insett att hon måste ge upp allt annat. Sonen Daniel har visserligen ’valt’ henne framför fadern, men det är inte något positivt val annat än i den meningen att han är ’därtill nödd och tvungen’, då han är för ung för att stå helt utan förälder och fadern hade betytt något etter värre.
Så kan man också göra en mästerlig film, tvinna en story som varken har början eller slut men där den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, Sandra Hüller, visar briljans utan like. Precis som i Golda, den israeliska arbetsmarknads- utrikes- och senare premiärministern som det inte heller är lätt att skapa ett klart och tydligt omdöme om – vem var hon? Ond? God? Välreflekterad eller despotisk? Filmen svarar inte men försöker rekonstruera ett skeende.
Det är lika mycket som distraherar i tillägnandet av filmen Golda, där den skickliga skådespelaren Helen Mirren spelar titelrollen. Men frågan är om det är skådespelarskickligheten man fångas av eller den med vetenskaplig precision systematiska maskläggningen (= åldrandet) som förför åskådaren att söka utröna var Mirren slutar och Golda börjar. (Golda Meir porträtterades för övrigt lika utsökt av Ingrid Bergman i hennes sista film, En kvinna kallad Golda från 1982, en TV-produktion i regi av Alan Gibson.)
Är själva masken en del av orsaken till, att det är så svårt att orientera sig i filmen egentliga ’handling’, raden av påståenden om fältslag efter fältslag som följer i förlängningen av Jom Kippur-kriget 1973 (ironiskt nog en fastehelg för botgöring och försoning), fakta som följer på fakta tills man är lika utmattad av denna tvångsmatning som av Golda Meirs oavbrutna kedjerökande fram till sin död 1978, som redan när filmen börjar knäckt henne? Hon är dödssjuk från ruta ett och släpper inte cigaretterna ens på operationsbordet, det är nästan too much.
Värre är emellertid, att det inte lyckas regissören att skapa ett intressant förhållande mellan individerna som fått en sådan världspolitisk betydelse, Meir och försvarsminister Moshe Dayan, krigslegendaren från dessa år, vars inflytande och agerande man fortfarande minns. Men Dayan bleknar, liksom Kissinger hon förhandlar med och då är frågan hur mycket som återstår av en het period i regionens historia som engagerar mer på grund av att den i handling råkar sammanfalla med vad som sker just nu våra egna dagar än i den form konflikten från i går framställs på vita duken.
Förhållandet mellan Israel och Palestina är mer än outgrundligt. Hur man från stormakternas sida inte lyckades undgå en evighetskonflikt genom en statsbildning som inte kunde annat än misslyckas, där ett sargat folk (från andra världskriget) nästan var naturnödvändigt oförmöget att möta ett folk likaledes sargat (av nutida orättvisor), tills inte annat återstod än det ena felsteget fatalare än det andra.
Mitt råd är i stället att läsa Göran Rosenbergs utomordentliga böcker om ämnet: Det förlorade landet (1996), Kort uppehåll på vägen från Auschwitz (2012) eller Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek (2021) – en imponerande samling vetande och genomlevd reflektion omkring en av världspolitikens mest tragiskt svårlösta konflikter och dess orsaker.
