[230925] Det artar sig till en tumultartad uppgörelse mellan medeltida hjältelegend och sentida trädkramare när Backa Teater ger sig i kast med den mytomspunne figuren Robin Hood. Med humor, fantasi och bra musik blir det en liten lektion både i sånt som pengahantering och om vem som egentligen ska anklagas när skog avverkas.
Svensk barn- och ungdomsteater har skapat en flora av ny scenkonst att likt dagsländor fånga upp aktuella frågeställningar på ett lekfullt sätt. Här handlar det med humorn som insats om sånt som ekonomi och makt.
Backa Teaters generösa scen domineras denna gång av en jättestor konstgjord klarröd trädstam med några utväxter likt grenar och rötter. I Hanna Nygrens version, på tema den legendomspunne stråtrövaren Robin Hood, är det dock inte diligenser med förnämt folk som reser genom Sherwoodskogen och överfalls av en ”munter” skara pilskyttar. Här är det två joggare, som också ser skogen som ”sin”, som blir av med det enda av värde de har på sig, sina mobiler, eller ficklampor som de otidsenliga rövarna besviket uppfattar dem som. Händelsen får till följd både att Robin Hood (Ulf Rönnerstrand) och hans brokiga följe av skilda karaktärer får sig en tankeställare och blottar sina inbördes konflikter samt att de två joggarna börjar kampsporta för att våga sig ut i skogen igen bättre rustade att bjuda motstånd.
Anakronismerna fortsätter, när Robin Hood ska bjuda på fest men jaktlyckan varit dålig. Lägligt dyker en korvkiosk upp i motsatt ände av salen. Bakom disken en jovialisk Kjell Wilhelmsen, som skickar iväg korv på mosbrickor hängande på ett rep likt en linbana över huvudena på publiken, som en blinkning till Disneys Robin Hood, som kanske är den enda av oändliga Robin Hood-varianter som en så här ung publik har stött på. Om det nu är vad tillägget ”forever and ever ” i titeln ska innebära.
Kulmen nås när det väldiga trädet en dag ligger fällt på marken och både rövare och joggare förtvivlar, varpå en av de kamptränade joggarna, Elefttheria Gerofoka, med ett röststarkt brandtal manar till demonstration för skogens väl.
Kanske kan föreställningen ge upphov till samtal om till exempel civil olydnad eller hur ökande ekonomiska klyftor ska kunna minska på politisk väg i stället för att enligt den olagliga Robin Hood-metoden ta från de rika och ge till de fattiga. Frågan kan ju uppstå hur man i dagens verklighet ska manövrera när pengar ersatts med betalkort, med kläder som är trasiga redan vid inköpet och inte behöver vara tecken på fattigdom medan en pälsklädd äldre dam bara har råd med mos utan korv.
En fenomenal musiker och sångare som Kristina Issa i rövargänget lyfter föreställningens konstnärliga nivå.
