[230911] ”Tycker inte om ris, stark mat och röror” kan vara ett i sammanhanget oväntat sätt att identifiera sig, enligt Regionteater Västs senaste föreställning Admas. Den är skapad för elever på mellanstadiet att spelas i klassrum, dimensionerad därefter och tar itu med frågor som rör ett barns ursprung, kopplad till adoption.
Det har blivit till en fartig föreställning full av humor, färg, form och fantasi, väcker förstås frågor för fortsatta samtal i klassrummet.
Det ligger oro i luften inför starten på kommande teatersäsong. Den ytliga kulturdebatt som pågår inför den borgerliga budget som ligger i stöpsleven och de krav på större självfinansiering som uppstått förs i förvirrande tongångar. Själv startar jag min bevakning av höstens utbud av scenkonst på Regionteater Väst i Uddevalla och premiären på en nyskriven pjäs för elever på mellanstadiet, att spelas i klassrum. Det kan aktualisera frågan om schemalagd teater är en del av välfärden eller inte, sedan vi hört den ena politikern efter den andra definiera välfärden med termerna vård, skola, omsorg. Var hamnar kulturen och livets i övrigt estetiska värden i den definitionen? Var finns idag de röster, som en gång kunde höras, som med pondus och kunskap manifesterar kulturens och folkbildningens betydelse som en av grundpelarna för ett dynamiskt samhälle.
Admas, som den här pjäsen heter, betyder världen på det språk, tigrinja, som talas i Etiopien och delar av Eritrea, en del av världen där för övrigt manusförfattaren och regissören Ellen Nyman själv har sina rötter. Hon har ett långt förflutet inom dansk och svensk teater, är ledamot i styrelsen för svenska Kulturrådet, tidigare också i det danska, och arbetar med ett forskningsprojekt vid Stockholms konstnärliga högskola som kretsar kring olika strategier inom scenkonst och bildkonstfältet, som hon med denna pjäs ger ett praktiskt och visuellt exempel på. Vad kan det innebära att vara adopterad?
Frågeställningen är kul och snyggt förpackad i en scenografi som utgörs av tre digitala skärmar och boxar, gjorda att kunna platsa i klassrum Västra Götalandsregionen runt. Tre till det yttre rätt olika skådespelare rör sig från att omväxlande befinna sig inne i boxarna och utanför. Med rekvisita som masker och dräkter bedriver de poetiskt färgade samtal om identitet och ursprung, leker med rätten att skapa sin egen berättelse i förhållande till den kulturella miljö en råkat växa upp i, och som, i den mån en har diffus kännedom om sin härkomst, kan leda fram till att det är mycket en inte vet och därför är allt möjligt. Något som knappast lär gälla enbart de som en gång blivit adopterade över lands- och kontinentgränser och då och då kan ställas inför frågan ”var kommer du ifrån egentligen?”
Regionteater Väst fortsätter med andra ord på den inslagna vägen att utforska frågor om identitet, vare sig det gäller kön eller kulturellt, religiöst och geografiskt ursprung. Komplexa frågor i viktiga ämnen, som teatern bäddar för fortsatta samtal om i klassrummet.
