[230724] Världens kanske mest kända docka gör en komisk och självmedveten debut på vita duken.
Barbie bor i sitt drömhus i Barbieland, där hon njuter av en perfekt dag efter en annan i sällskap av andra Barbies, Kens samt Allan (som är ensam i sitt slag). En dag börjar hon dock plågas av tankar på döden, och hon börjar uppleva fysiska förändringar i form av celluliter, och en fot formad för vanliga skor istället för extremt höga klackar. Hon förstår att hon måste bege sig till den riktiga världen för att hitta lösningen på problemet, och ger sig av i sällskap av Ken.
Barbie är långt ifrån den första långfilmen om den kända dockan, Wikipedia listar drygt fyrtio (!) filmer av olika slag, men dessa har ofta en handling som liknar den barn själva skulle kunna hitta på i sina lekar. Barbie har, till skillnad från tidigare, datoranimerade filmer som släppts direkt på DVD, en stor nypa självmedvetenhet och -kritik. Ett par karaktärer avfyrar syrlig kritik om hur hon representerar orealistiska ideal och har utgjort ett bakslag för feminismens framsteg, och Barbie, med sin bristfälliga insikt om detta, blir som en förlängning av skaparna på Mattel (som för övrigt själva dyker upp i filmen).
Eftersom humorn i så hög grad bygger på självmedvetenhet inställer sig också frågan vem filmen riktar sig till. Kommer barn verkligen uppskatta denna film mer än de gamla animerade filmerna som tog sig själva på större allvar, och är närmare den fantasi Mattel sålt dem i över ett halvt sekel? Leksaksbolaget har producerat dockor som är mer politiskt korrekta, och deras egna undersökningar visar att barn inte alltid uppskattar när man byter ut deras orealistiska fantasi mot en mer tolerant, inkluderande sådan. Filmen verkar ha färgats av liknande tankar, då den genomgående gör narr av varumärkets sockersöta ideal. Det gör den förvisso mycket roligare för vuxna åskådare, men frågan är hur populär den kommer bli bland barn.
