[230712] Ethan Hunt och hans enhet, Impossible Mission Force, måste rädda världen igen, denna gång från ett mycket reellt och aktuellt hot: en artificiell intelligens.
En artificiell intelligens är ”på rymmen”: den har lyckats utveckla självmedvetenhet och hotar att ta över och manipulera all information som går att hacka sig till, inklusive den hos nationers försvarsväsen. Ethan Hunt och gänget måste därför få tag på en nyckel som ger tillgång till AI:ns källkod, innan allt ifrån terrorister till utländska myndigheter hinner före.
Till en början är Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One lovande; premissen kunde inte ha varit mer aktuell. Filmen speglar därmed inte enbart den rädsla för den otyglade utvecklingen av AI och eventuella förödande konsekvenser som debatteras av experter, utan även spridningen av fake-news och svårigheten att avgöra vad som är sant. Den nutida kritiken och relativiseringen av sanningsbegreppet får en (förmodligen av manusförfattarna omedveten och ofrivillig) känga då det i filmen blir uppenbart att en absolut sanning existerar, och att nationers säkerhet förutsätter att det går att nå insikter om den. Det går inte att dividera om ”min” respektive ”din” sanning när man står på randen till ett tredje världskrig.
Föga förvånande utforskas dessa koncept i princip inte alls, något man kanske inte hade kunnat förvänta sig i denna typ av lättillgänglig underhållning. Handlingen reduceras istället till en jakt på en nyckel som ger tillgång till AI:n och således möjligheten att kontrollera eller avsluta den. Filmen följer den numera standardiserade Mission: Impossible-formeln, med spektakulära actionsekvenser, biljakter och slagsmål lite varstans i världen. Dessa håller förvisso tillräckligt hög klass för att ingen i publiken rimligtvis ska bli besviken, men det är samtidigt lite synd att så intressanta koncept ”slösas bort”, och bara blir ursäkter för spännande action. Därutöver börjar det bli ganska repetitivt att Ethan Hunts enhet, Impossible Mission Force, ännu en gång måste ”go rogue”, alltså agera utan kontroll från andra myndigheter. Manusförfattarna verkar dock vara medvetna om detta, då en karaktär vid ett tillfälle frågar än annan om de gör något annat än att ”go rogue” hela tiden.
