[230509] ”Vad den arbetande kvinnan vill ha är rätten att leva, inte bara existera – rätten till liv på samma sätt som den rika kvinnan har rätt till liv, och solen och musiken och konsten. Det finns inget som den ödmjukaste arbetaren inte också har rätt till. Arbetare måste ha bröd, men hon behöver också rosor.” — Rose Schneiderman, 1912
Bokhandeln Bröd och Rosor låg på Haga Nygata 13 i den gamla arbetarstadsdelen Haga. Det var en kvinnobokhandel, ett kvinnobokcafé som förmedlade litteratur och poesi skrivna av kvinnor. Böcker om kvinnokamp och rösträtt fanns där liksom tidskrifter av kvinnor. Grupp 8s Kvinnobulletinenen var ett givet inslag. Bilder i form av vykort och affischer smyckade väggarna med kvinnliga konstnärer som Barbro Andrén och Marie Falksten.
Idén om att också kunna ta en kopp kaffe och en smörgås och sitta ner för en pratstund adderade något extra till den lilla oasen i Haga. Här gick också att få information om vad som var på gång när det gällde kvinnorörelsen och kvinnofrågan.
Kaffe och vykorten är vad Kerstin Burhöi minns.
– Många kom in för en pratstund och en kopp kaffe. Ett vykort kunde man alltid köpa med sig efter att ha bläddrat i böckerna.
Kerstin var engagerad i den lokala Grupp 8 rörelsen i Göteborg precis som jag själv och det var Grupp 8 som startade Kvinnobokhandeln Bröd och Rosor i mitten på 70-talet. Kerstin minns entusiasmen och framtidstron. Förändring var möjlig. Överhuvudtaget fanns det en framtidsoptimism på 70-talet. FN hade utnämnde 1975 till kvinnoår. Media speglade kvinnors situation i världen och Sverige.
Parollen ”Bröd och rosor ” kommer ursprungligen från ett tal som hölls av den amerikanska kvinnorättsaktivisten Helen Todd 1911 där hon talade om att bröd och rosor uttrycker kvinnorörelsens själ. Framför allt förknippas ”Bröd och rosor ”med textilarbetarstrejken i Lawrence, Massachusetts 1912 där kvinnorna strejkade för bättre arbetsvillkor och löner men också för ett värdigt liv. Strejken blev framgångsrik och kallas för Bröd och rosorstrejken.
Kvinnobokhandeln Bröd och Rosor var en del av kvinnorörelsen i Göteborg, men också en del i den förändring av kulturlivet som skedde under 70-talet där mottot var att alla skulle kunna ta del av kulturen och också själva vara med och skapa. Tydligt formulerat i 1974 års kulturpolitiska proposition med mål som till stor del fortfarande präglar kulturpolitiken.
I och med den nya kvinnorörelsen lyftes kvinnors berättelser och kvinnors perspektiv fram.
Grupp 8 bildades av 8 kvinnor 1968 i Stockholm, men det var i början på 70-talet som den nya kvinnorörelsen började sprida sig ordentligt över Sverige. 1972 hölls den första 8 mars demonstrationen i Stockholm och Grupp ´s utställning ”Kvinnor” öppnades på Moderna museet. Samma år hölls den första socialistiska kvinnokonferensen där kvinnor från hela landet deltog. Det blev grunden till den nya kvinnorörelsen i Sverige med självständigt organiserade grupper med Grupp 8 handlingsprogram som grund. Årliga konferenser hölls fram till 1982.
I Göteborg bildades Grupp 8 hösten 1971. Kvinnoutställningen från Moderna öppnade på Göteborgs stadsbibliotek 1972 och Grupp 8 fick snabbt många medlemmar och gjorde senare utställningen Kvinnokamp som visades på Göteborgs stadsbibliotek 1975.
Spridningen av ordet hade med andra ord stor betydelse för uppkomsten av den nya kvinnorörelsen inte bara i Sverige utan även internationellt. En annan betydelse hade vänsterbokcaféerna som sålde de nya (och omtryckta) kvinnoböckerna, Kvinnobulletinen och andra kvinnotidningar Schmitz 2011, s.105
Kvinnobokhandlen Bröd och rosor var ett led i den rörelsen.
Under 1970-talet kom det ut betydligt fler böcker av kvinnliga författare. Många idag väletablerade poeter och författare i Sverige debuterade de här åren och böckerna fanns på Bröd och Rosor. Kristina Lugn, Agneta Pleijel, Bodil Malmsten och Ann Jäderlund är några exempel. Det kom ut böcker som handlade om svårigheten att vara kvinna; Agneta Klingspor Inte skära bara rispa, Vita Andersen Håll käften och var söt och Några ord till min älskade -om du orkar lyssna. Om kvinnor och sexualitet. Gun- Britt Sundström Maken (1976), blev en klassiker precis som Märta Tikkanens Män kan inte våldtas (-75). Marilyn French Kvinnorummet -78 och Maja Ekelöf Rapport från en skurhink (1970) är andra exempel. Gerd Brantenbergs Egalias döttrar vände upp och ner på könsrollerna.
Det kom också ut en hel del faktalitteratur tex Maud Häggs och Barbro Werkmästers Frihet, jämlikhet, systerskap. En handbok för kvinnor. En bok som flitigt användes i studiecirklar inom kvinnorörelsen.
Lena Olsson, journalist och engagerad i Grupp 8, var också med från början och minns att ursprunget till kvinnobokhandeln Bröd och Rosor var det bokbord Grupp 8 hade på Göteborgs stadsteater 1975 i samband med föreställningen ”Jösses Flickor- befrielsen är nära” Susanne Osten och Margareta Garpes pjäs Jösses Flickor hade ursprungspremiär i november 1974 på Stockholms stadsteater (Regi av Susanne Osten. Musik av Gunnar Edander). I uppsättningen på Göteborgs stadsteater regisserades den av Margita Ahlin.
– Det var inte bara Grupp 8 som hade bokbord även SKV och Fredrika Bremerförbundet var där, säger Lena Olsson. Rättvist skulle det vara.
Själv minns jag de äldre kvinnorna från Svenska Kvinnors Vänsterförbund (SKV) och deras tidning Vi Mänskor som jag läste i många år. De hade varit med länge, kämpat för fred och kvinnors rättigheter, mot atombomben och för en internationell solidaritet. Grupp 8 och SKV samarbetade ibland tex vid 8 mars demonstrationerna. Nu är jag själv i deras ålder.
I Haga, som fortfarande led av rivningshysterin, var vi en grupp kvinnor som tillsammans drev bokhandeln på Haga Nygata i närmare 10 år. Vi turades om att hålla öppet kvällar och helger. Allt arbete skedde helt ideellt- vilket var självklart. Precis som i Grupp 8 bestämdes allt på gemensamma möten (stormöten) tex beställningar. Studiecirklar och författarbesök var andra aktiviteter som lockade dit många kvinnor.
Bröd och Rosor var en mötesplats för många kvinnor oavsett vilken grupp man tillhörde. I Göteborg hade det utkristalliserade sig flera olika kvinnogrupper inom kvinnorörelsen som Lesbisk Front och Kvinnocentrum men på Bröd och Rosor kunde alla samlas och delta i arbetet. I Kvinnohuset som öppnades 1978 vid Gammelstads torg uppstod en filial till Bröd och Rosor.
Bröd och rosor var öppet även för män.
– Vi hade ett par män som var stamgäster, de ville alltid sitta ner och prata, berättar Lena Olsson. En gång kom ett gäng skinnskallar in, då ställde sig en av männen upp, som annars inte sa så mycket, höjde rösten och körde ut skinnskallarna.
Knappt 10 år senare vid årsskiftet 84/85 var det slut för kvinnobokhandeln Bröd och rosor. Då hade tiderna svängt. Lena Olsson och Kerstin Burhöi minns.
– Bröd och rosor blev uppsagda från lokalen på Haga Nygata pga rivningarna i Haga. Vi fick byta lokal de sista åren till Haga Östergata,, säger Kerstin Burhöi. Det var ett mycket sämre läge än på Haga Nygata, mörkare och färre människor som gick där.
-Vi fick rutorna krossade av några skinnskallar på nyårsafton 1984 säger Lena Olsson. Hon bodde i Haga på den tiden och gick dit efter att ha blivit uppringd.
– Det var kallt och snön yrde in. Efter det kom vi aldrig igen, säger Lena Olsson. Vi hade inte råd med nya fönsterrutor och dyra försäkringar. Hon minns att de skyldiga togs fast så småningom och erkände sitt dåd vid den rättegång hon var på som målsägare för Bröd och rosor.
– Det var unga skinnskallar som hamnat fel, säger Lena Olsson
Kvinnobokhandeln Bröd och Rosor sålde ut sitt lager och stängde för gott i början av 1985.
1980-talet blev en helt annan era. Efter 70-talets idéer om kollektiv gemenskap, en tro på att förändring är möjlig och ett rättvisare och jämlikare samhälle tog andra idéer över. In kom marknadsliberalismen och fokus på individens enskilda lycka och rättigheter. Kvinnofrågor och kvinnorörelsen var inte lika synlig längre och tog sig andra vägar.
För den som strövar genom Haga idag är Haga Nygata den enda gatan som fortfarande lever – övriga är till stor del slutna bostadskvarter eller universitetslokaler. Det finns gott om caféer, restauranger -ett livligt uteliv. Lakritsbutiken och olivoljebutiken är signaler för den tid vi lever i. Souvenirer, inredningsprylar och antikviteter har tagit över tillsammans med cafélivet. Jo- träskoaffären lever kvar och leksaksbutiken Liten Karin. Där Bröd och Rosor en gång låg finns nu en marsipanaffär. Jag stannar till och tar en bild.
▪ Elisabeth Lundgren
_______________________________________________________________________
Bröd och rosor
Begreppet / parollen”Bröd och rosor ” kommer ursprungligen från ett tal som hölls av den amerikanska kvinnorättsaktivisten Helen Todd 1911 där hon talade om att Bröd och rosor uttrycker kvinnorörelsen själ.
Inte på en gång; men kvinnan är moderelementet i världen och hennes röst kommer att gå till att hjälpa framåt den tid då livets bröd, som är hem, skydd och trygghet, och livets rosor, musik, utbildning, natur och böcker, ska vara arvet för varje barn som föds i landet, i den regering som hon har en röst för” (Helen Todd 1911)
Talet inspirerade poeten James Openheim till dikten” Bread and Roses ”publicerad samma år. Framförallt förknippas ”Bröd och rosor ”med textilarbetarstrejken i Lawrence, Massachusetts i januari- mars 1912 där kvinnorna strejkade för bättre arbetsvillkor, löner men också ett värdigt liv. Strejken blev framgångsrik och kallas för Bröd och rosor-strejken.
Parollen Bröd och rosor tillskrivs också Rose Schneiderman, engagerad fackföreningsaktivist inom textilindustrin, anställd inom National Womens Trade Union League när strejkerna 1909 och 1911 bröt ut inom textilindustrin. 1912 höll hon det tal där parollen ingår.
Den amerikanska barnboksförfattarinnan Katherine Paterson belönad med Astrid Lindgren Memorial Award (2006) har i ungdomsboken Bread And Roses, Too (2006) skildrat extilarbetarstrejken i Lawrence vintern 1912 ur de två barnens, Rosa och Jake perspektiv
Ken Loach film Bröd och Rosor från 2000 skildrar två systrar från Mexico som städar på ett stort kontorskomplex i Los Angeles. Genom sitt möte med fackföreningsaktivisten Sam organiserar systrarna en gerillakampanj mot sina arbetsgivare som får stora konsekvenser.
Bröd & rosor är sedan 2019 ett litterärt sällskap för kvinnor och transpersoner vars liv och litterära arbete villkoras av migration och rasism.
_______________________________________________________________
Grupp 8 tidskrift Kvinnobulletinen kom ut mellan 1971–1996 med 4 nummer om året.
Första numret nr 1 1971 och sista, årgång 26 med nr 4 1996. Bland redaktörerna fanns Gunilla Thorgren, Inga -Lisa Sangregoriu, Gunilla Molloy, Maria Wikland och Si Felicetti.
SKV s tidning Vi mänskor (först Vi kvinnor) gavs ut mellan 1947 och 2011. Tidningen är nedlagd men arbetet i SKV fortsätter.
Fredrika Bremerförbundets tidning Hertha är enligt de själva världens äldsta ännu utgivna feministiska tidskrift. Den har anor tillbaka till 1859 då den hette Tidskrift för hemmet. 1914 bytte den namn till Hertha.
_________________________________________________
Källor:
Intervjuer: Kerstin Burhöi, Lena Olsson
Bloggen. Stänk och Flikar (2010)
Kvinnohistoriska arkivet Kvinnsam
Litteratur:
Att ge upp har inte övervägts. Göteborgskvinnor i rörelse (2021). Red.Lisbeth Stenberg
Kvinnohistoria i Sverige (2011) Red. Berit Backlund och Anna Sjödahl Haymna
http://www2.ub.gu.se/kvinn/Kvinnohistoria_i_sverige_20120104.pdf
Eva Schmitz. Den nya kvinnorörelsen under 70-talet. Ur Kvinnohistoria i Sverige (2011)
https://www.dn.se/kultur-noje/storverket-suzanne-osten-om-josses-flickor-befrielsen-ar-nara/
http://www.kvinnofronten.nu/Formodrar/rose-schneiderman.htm
