[230509] Vänsteruppsvinget efter 1968 började med en global kamp mot den amerikanska imperialismen i Vietnam. Snart nog spred sig både formerna för organiseringen av kampen och vad som betraktades som politiskt. Livet blev alltmer politiserat.
Tennis blev i Sverige upphov till en av de första manifestationerna där idrotten blev arena för en bredare mobilisering. 3 maj 1968 skulle Sverige möta Rhodesia i Davis Cup i Båstad. I Lund några mil söderut mobiliserades snabbt busslaster med studenter. Det blev en blöt match mellan poliser och demonstranter. Debattens vågor gick höga. Vattenkanonerna pumpade som vid en större eldsvåda. Men bortsett från protesterna mot apartheidregimen i centrala Afrika dröjde det ett tag innan kopplingen mellan politik och idrott blev tydligare.
För egen del vaknade det politiska intresset för sport med P O Enquists roman Sekonden, som kom ut 1971.Romanens huvudtema är idrott och fusk. Jag betraktade inte romanen som särskilt starkt politisk, men intresset var väckt.
En resa till Västberlin
Som student iLund lockades jag av tysk kulturdebatt och främst av Västberlin och de spänningar som det kalla kriget gjorde tydliga. Boklådorna var spännande och här fanns en sportdebatt som skilde sig tydligt från från den i Sverige. Via några böcker fick jag kontakt med en grupp studenter som påminde om den blivande svenska studentgruppen runt Kritisk utbildningstidskrift, Krut.
I Frankfurt fanns en grupp blivande gymnastiklärare som ville pröva nya former för idrottspraktik.i undervisningen. Efter en kort men intensiv bokutgivning i kulturmiljön upphörde studentgruppens aktiviteter av för mig okänd anledning, men jag fick medverka som lyssnare på en vetenskaplig konferens om sport. Från konferensen minns jag inget men ett nytt intresseområde väcktes.
Från min skånska horisont kändes kontinenten inte långt borta. Köpenhamn var en annan stad stad jag gärna besökte. Inte långt därifrån, I Slagelse, hade Gerlevs drætshøjskole lyckats få fram pengar till en gästprofessur, som gick till den tyske historikern Henning Eichberg. Här startade nu den idrottspolitiska tidskriften Centring, som innebar en vitalisering av idrottsdebatten. Ett exempel på tankegodset är en intervju med Henning Eichberg från 1992, återpublicerad i Alba 2002:
https://www.alba.nu/Alba4_02/eichberg.html
Med boken Sekonden väcktes mitt intresse några år senare och efter en flytt till Göteborg startades en idrottsförening med alternativa förtecken, något som passade väl i tidsandan. Vi tog namnet Fotfolket IF, senare med tillägget Idrotts- och kulturförening. Idrotten fick tillägget: ”För en socialistisk idrott”.Hela tiden fanns en efterhängsen frågeställning: Och vad är en socialistisk idrott? Den frågan blev aldrig särskilt viktig inom vänstern. Snarare gick associationerna till antiimperialism och Båstadskravaller. Man kan säga att Fotfolket IF föddes i en demonstration i Båstad med protesterna 1975 mot tennismatchen i Davis Cup mellan Sverige och militärdiktaturens Chile.
Fotfolkets logga.
Om vi försöker skärskåda begreppen lite djupare – är idrotten opolitisk eller finns en borgerlig idrottt? Borgerliga ideologer hävdar ofta att idrott är helt opolitisk och snarare förbrödrar än skapar antagonism. Vid återskapandet av de olympiska mot spelen hävdade initiativtagarna att idrotten bidrar till gränsöverskridande mellanmänsklig förståelse. Men när tanken på olympiska spel skulle nystarta vid slutet av 1800-talet växte sig samtidigt nationalismen stark med fokus på den nationella identiteten. Förbrödning kunde förstås förekomma, men uppslutning kring nationen och dess symboler tog lätt överhanden.
Det borgerliga samhället styrs av kapitalistisk marknadsekonomi. De olympiska spelens valspråk är på latin ”citius, altius, fortius” –
Men som motkraft till en nyliberal marknadsekonomi uppmuntrar socialistisk idrott ett kolletivt experimenterande, som innehåller viktiga paroller om jämlikhet och jämställdhet. Allt viktigare blir en praktik som förhåller sig aktivt till den pågående klimatkrisen. Klimatkrisen är inte bara en ekonomisk och politisk kris, den är även en existentiell kris.
Begreppet socialistisk idrott är ingen trollformel som överflyglar borgerlig idrott. Gruppen runt tidskriften Centring undvek att diskutera just denna skarpa fråga för att skapa formfrågeställningar om idrott som en emancipatorisk samhällskraft. Men man diskuterade hur rummet kunde begränsa kroppskulturen.
När en ny sporthall byggdes undvek man fyrkantiga väggar. Lokalen blev istället mer avrundad för att stimulera till dans och lekar, ungefär i linje med de tankegångar som studentgruppen i Frankfurt en gång hade. På 1970-talet.
1975: Fotfolket på prövande ben
Flera vänsteraktivister var positiva till att starta en idrottsförening men i min vänskapskrets saknade de flesta praktiska erfarenheter av att driva en idrottsförening. Det hade jag redan som 14-åring, då vi var ett kompisgäng som skapade en fotbollsförening. Vi spelade alla redan i olika föreningar, men ett bilda en egen förening var ett sätt att själva bestämma vilka vi skulle spela tillsammans med. Så jag drog igång den administrativa apparaten att bilda Fotfoket IF med säte i Tynnered, som är ett bostadsområde i Frölunda.
Vi var bara ett fåtal medlemmar som inledningsvis blev ledare för de ungdomar som lockades till Tynneredsskolan, där vi hyrde en gymnastiklokal varje lördag. Det blev en snabb tillväxt av runt tioåriga ungdomar, mest pojkar.
Ett år senare startades en sektion i stadsdelen Majorna, nu med akademiker och tjänstemän i min egen ålder. Det blev ett tydligt fokus på motionsidrott.Ett medlemsinitiativ startade en sektion för basket och fotboll för spel i seriesystemet. En annan grupp fick ta över en lokal i stadsdelen från aktionsgruppen Rädda Majorna, som kämpade mot rivningshoten. Där startades bland annat en bokhandel. Fritidsgården vid torget uppläts till Fotfolkets filmstudio. Torget blev den naturliga platsen för den årliga Majornadagen, medan en fritidsgård i Tynnered huserade Folkets olympiad för musik och idrottspolitiska samtal med idrottsforskare av olika slag. Studier av annat slag fick en stor anslutning– marxistiska grundcirklar. Ett hundratal cirkeldeltagare medverkade i verksamheten initierad av Johan Fornäs, Anders Frenander och Örjan Emilsson.
Fotfolket startade som en idrottsförening men utvecklades alltmer till en bred kulturförening. Ett exempel är Radio Fotfolket i egen regi. Men tillsammans med Sprängkullen, Afrikagruppen och ytterligare några föreningar samlades våra krafter i Radio Aktiv.
Idrottsverksamheten var mer robust motståndskraftig mot det politiska förändringarna än de rent politiska organisationerna. Någon sekterism fanns inte i Fotfolket. Men till slut fick nyliberalismen ett förödande grepp om vår sätt att tänka samhälle. Individualismen tog överhanden. Fotfolket lades ned samma dag som snön vräkte ner över Göteborg en novemberdag 1995, 20 år efter födelsen i Båstad.
Frågan kvarstår dock: Hvad gør vi så ved idræten?
Radio fotfolket
