[230410] För trettio år sedan gjordes den första filmen baserad på ett TV-spel, Super Mario Bros, vilken också hamnat på listor över världens sämsta filmer. Tre decennier senare vågade man göra ett nytt försök, och resultatet är många gånger bättre än förra gången.
Den onde Bowser tänker ta över Mushroom Kingdom, och prinsessan Peach vet inte hur hon ska stoppa honom. De två bröderna Mario och Luigi från Brooklyn råkar dock hamna i hennes sagolika rike av en slump, men Bowser tar snabbt Luigi tillfånga. Mario måste därmed hjälpa Peach att stoppa Bowsers planer på erövring, för att på så sätt kunna rädda sin bror och ta sig tillbaka till New York.
Det har gått trettio år sedan förra försöket att göra en film av världens kanske mest ikoniska figur från TV-spelens värld, Super Mario. Med tanke på hur filmen floppade både bland publiken och kritiker är det vågat att återigen försöka sig på att flytta Mario till vita duken, men resultatet är förvånansvärt bra. I mångt och mycket påminner den om de flesta andra datoranimerade barnfilmer som släppts de senaste åren vad gäller ton, humor, karaktärer och dylikt; denna väl beprövade formel blir likt ett filmiskt ”skyddsnät” som filmskaparna kunnat luta sig tillbaka mot.
Detta gör att det ibland påminner lite väl mycket om andra animerade barnfilmer, särskilt vad gäller musiken: vid flera tillfällen spelas gamla hitlåtar från 80-talet utan någon som helst koppling till spelen (och som dessutom känns ganska malplacerade i sammanhanget), förmodligen för att detta är kutym i dagens animerade filmer. I vissa scener känns Mario-aspekten nästan som en ytlig fasad, vilken lika gärna hade kunnat ersättas med andra karaktärer, miljöer och liknande, men oftast undviks detta genom ett snyggt inkorporerande av föremål och figurer som förekommer i spelserien. Mario-spelen har sällan haft en mer utvecklad handling, och många föremål och karaktärer har inget berättarmässigt syfte, utan fyller rent spelmässiga funktioner. Det är därmed desto mer imponerande att manusförfattarna faktiskt lyckas väva in allt ifrån svampar och eldblommor till Marios go-kart (från Mario Kart-spelen) på ett sätt som känns naturligt, och inte långsökt eller krystat.
Även om filmen primärt riktar sig till barn finns även en del mer subtila inslag riktade till vuxna. Filmen är fylld av referenser till gamla spel och andra media där Mario figurerat: som exempel kan nämnas att en karaktär spelar ett arkadspel med titeln Jump Man (d.v.s. det namn Mario ursprungligen skulle haft), och första gången Mario dyker upp spelas rapen från den animerade Mario TV-serien från slutet av 80-talet. Med andra ord: detta är en film som förmodligen kan uppskattas både av den som minns spelen från sin barndom och den vars barndom ännu inte är över.
