[230310] Från det storskaliga till det närmast fragmentariska hamnar man hos en annan ung kvinnlig konstnär, Klara Zetterholm, med avgångsutställning på Mejan våren 2022. Hon hämtar sina impulser från det rent museala till verk som ännu ett par dagar kan ses på Galleri Thomassen i Göteborg, där galleriets nedre plan är som att träda in i ett antikmuseum. Där visar hon en samling fiktiva arkeologiska väggbilder och mindre skulpturer i en sorts keramiskt material gjorda att framstå som museiföremål.
Verken vittnar om hennes uttalade dragning till det arkeologiska i sättet att avbilda eller efterlikna antikens bildspråk. Det är ett arbete i det småskaliga formatet som lär kräva ett nära seende och ett imponerande finmotoriskt handlag. Märks inte minst i en liten relief med man och kvinna i parningssituation, som avbildats från ett fynd i det jordbävningsdrabbade Pompeji. Sitt intresse för arkeologi, kultur och naturhistoria och metoder att ”förfalska” historien säger Klara Zetterholm har att göra med hennes bakgrund som scenograf och dekormålare.
I Stockholm kan en installation av henne nu ses i en monter på Odenplan, där sedan 1996 hittills över hundra nyutbildade konst- och konsthantverksstudenter inbjudits att ställa ut skulptur och installation. Klara Zetterholm har gjort en installation av en samling fiktiva arkeologiska fynd, små skulpturer och äldre stora och små föremål, som hon skapat, patinerat eller bemålat för att likna stenar eller bara framstå som åldrade, lite likt de montrar, reflekterar jag, som möter i nedgången till någon av Atens centrala tunnelbanor, fast där med föremål i original.
