[230301] Den store konstnären i Emmy Abrahamsons och Hanna Jedviks roman med den adekvata titeln ”Den store konstnären” heter Niklas Falkström, men har i ett utslag av dåligt omdöme antagit pseudonymen Niki Falc. Nu är han avliden och den allmänt vedertagna uppfattningen är att han tagit sitt liv genom att först inta en stor mängd sömnmedel och sedan skära upp pulsådrorna i handlederna.
Falcs bostad är belägen på Österlen och vid Sveriges Radios Malmöredaktion beslutar man sig för att göra en podd om hans liv. Uppdraget går till Ann Ek, rutinerad journalist som dessutom för inte så länge sedan gjort en stor intervju med Falc. Det beslutas också att Ann Ek behöver en samarbetspartner, en duktig researcher, och en sådan hämtas från Göteborg, Esti Przybyszewski.
Ann Ek är en bit över fyrtio, gift med tre barn, lite trind och tantigt klädd. Esti är femton år yngre, bi och synnerligen slängd i hanteringen av nätets irrgångar. Man kan tycka att två professionellt drivna personer när de får ett uppdrag i första hand ägnar sig åt just detta, men här ges mycket utrymme åt hur de båda journalisterna med ömsesidig misstro, för att inte säga ren fientlighet, går på varsitt håll och dissar den andra. Jag vet inte varför författarna underblåser fördomen om att kvinnors första instinkt är att på irrationella grunder misstro andra kvinnor, men det gör de i alla fall.
Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik har på varsitt håll skrivit flera böcker tidigare, och det märks. Det litterära handlaget sitter som en smäck, berättartempot är högt, miljöer och karaktärer skildras med omsorg och konkretion. Ett fyndigt grepp är att låta Ann och Esti vara jagberättare i vartannat kapitel, vilket ger dynamik åt historien när respektive olika vinklar belyser händelser och personer.
Så småningom utvecklas relationen och samarbetet mellan Ann och Esti till det bättre, och kartläggningen av Niki Falcs vidlyftiga liv går igång. Och det är svängigt värre, Falc har varit gift och haft ett stort antal kärleksaffärer därutöver, vilket avsatt ett betydande antal vid det här laget vuxna barn. Den undersökning som Ann Ek och Esti Przybyszewski bedriver är i allt väsentligt inriktad på Falcs privatliv, och vän av ordning kan eventuellt fråga sig om detta rotande i en avliden persons kärleksliv osv verkligen kan anses vara av sådant allmänintresse att Sveriges Radio ska publicera material om det.
Vid sidan om undersökningen kring den store konstnärens intima omständigheter ägnar sig Abrahamson och Jedvik mycket åt sina båda huvudpersoners privatliv. Vi får följa Ann Ek i hennes nödtorftigt behärskade familjetrassel och får veta att hon har en del problem med alkoholen och dessutom gärna drar en lina kokain när tillfälle erbjuds. Vilket blir fallet när de båda journalisterna rör sig in i sådana kretsar som surrar kring det stora konstnärskapet. Esti Przybyszewski å sin sida har ett nyss kraschat förhållande bakom sig och kommer under resans gång i kontakt med Niki Falcs sista älskarinna, vilket visar sig löftesrikt.
Ja, en roman om ett mystiskt dödsfall bör ju ha en riktning mot en upplösning som kastar nytt ljus över vad som egentligen hänt. En sådan kriminallitterär tendens finner man också här, men det är inte mycket i skildringen av undersökningen som bygger upp en spänning som kan leda till en överraskande upplösning. Den liksom bara kommer.
På omslaget till ”Den store konstnären” står det också ”Radiohjältarna”. Det, tillsammans med en liten cliffhanger i slutet av boken, visar att Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik tänker sig en fortsättning med nya uppdrag för Ann Ek och Esti Przybyszewski. Ska det funka behöver den kriminallitterära intrigen bli vassare än den är här.
