[230209] M. Night Shyamalan försöker ännu en gång leverera en film på samma nivå som Sjätte sinnet, och ännu en gång blir man besviken på resultatet.
En flicka och hennes två pappor kopplar av i en stuga i skogen, långt bort från all form av civilisation. En dag kommer fyra personer som insisterar på att bli insläppta. När de slutligen tagit sig in i stugan (med våld) förklarar de syftet med sitt besök: familjen måste fatta ett mycket smärtsamt beslut, för att på så sätt förhindra världens undergång.
Shyamalan gör i regel filmer som blir bättre ju mindre man vet om vad som komma skall, och Knock at the Cabin är inget undantag, varför en diskussion om handlingen bör hålla nere antalet detaljer till ett minimum. Utan att avslöja för mycket kan man dock konstatera ironin i att en film som förutsätter okunskap avslöjar för mycket alldeles för tidigt. Det etableras snabbt att besökarna är genuint övertygade om att deras utsaga är sann, men osäkerheten kring huruvida de faktiskt har rätt eller bara är spritt språngande galna försvinner för tidigt, och försöken att hålla tittarens osäkerhet vid liv faller platta. Diskussionerna mellan papporna får dem inte att framstå som personifieringar av två lika rimliga tolkningar, snarare verkar en av dem bara vara mer trögfattad än den andre. Det verkar även finnas en ansats till någon form av djupare budskap och symbolik, men den senare förstörs då den förklaras i detalj av en av karaktärerna mot slutet, och den tidigare förblir otydlig.
Filmen är baserad på romanen The Cabin at the End of the World, men vissa signifikanta ändringar har gjorts, som förmodligen gör den mer gångbar bland gemene biobesökare då den blir mindre mörk, men dessvärre även mindre effektfull. Bristerna med filmens handling i förhållande till boken speglas därmed redan i titlarna: den mörka, suggestiva och apokalyptiska titeln fick istället ersättas av Knock at the Cabin, något klart tråkigare och mer lättglömt som inte lär göra något större intryck på någon.
