[221211] Det är lika bra att vara ärlig. Detta är ingen vacker bok. Den har en yxig och fantasilös layout med ett ganska svårläst typsnitt på ett murrigt papper, med ett svagt tryck som ska likna en träyta.
Bilderna gör inte saken bättre. De flesta är inklämda i textmassan och själva bildbehandlingen slarvig. Fotona är ofta mörka och kontrastlösa, somliga av amatörkaraktär, och samtliga lider av ett fult rödstick.
Kort sagt lockar inte utseendet mig att vilja läsa ”Klosteröl: en bok om klosteröl, belgisk öl och öl i belgisk stil”. Men det gör däremot ämnet. Tur då att innehållet håller en helt annan klass!
Författaren Andreas Fejes är professor i vuxenpedagogik, samt grundare och ägare av Vreta klosterbryggeri utanför Linköping. Han brinner verkligen för belgisk öl och skriver både kunnigt och insatt.
Efter en lika abrupt som träig inledning om Vreta kloster från 1100-talet, som Fejes bryggeri är döpt efter, tar boken fart. Det beskrivs hur medeltidens öl lär ha smakat och berättas om vilken stor betydelse som klostren hade för ölets utveckling i Europa.
Kapitlet därefter är vigt åt trappistklostren. Samtliga presenteras utförligt och det är informativt, intressant och faktaspäckat. Själv visste jag exempelvis inte att amerikanska Spencer, som kom igång 2013, slutade med sin öltillverkning i våras.
Författaren fortsätter med att förklara hur klosteröl fungerar som ursprungsbeteckning, listar de certifierade ölen (och andra med klosterkoppling) samt går igenom ett urval av bryggerier. Här blir det historiskt med många årtal. I stället för att sluka hela avsnittet bör man nog läsa om ett bryggeri i taget, och samtidigt gärna dricka ett öl från det.
Överlag är boken välskriven med ett entusiastiskt tilltal och en hel del kul fakta. I kapitlet om den belgiska bryggerinäringen, där även landets ölstilar beskrivs, bränner det till lite extra. Men jag saknar något. Varför är Andreas Fejes så fascinerad av just belgiska öl? Vad ger de honom? Detta förklaras inte riktigt, utan borde ha utvecklats i förordet.
Nåväl. Det hela fortsätter med ett instrumentellt kapitel om hembryggning. Sedan uppstår dock komplikationer. När författaren går igenom några svenska belgoinspirerade bryggerier skriver han om Vreta och – sig själv. Han syns även på flera bilder här och var.
Till råga på allt inleder han kapitlet med sitt eget bryggeri, i stället för att placera alla i bokstavsordning. Det sticker i ögonen. Här borde en redaktör ha satt ned foten och låtit avsnittet författas av någon annan.
Detsamma gäller omslaget, som föreställer ett öl från just Vreta klosterbryggeri. Visst handlar boken även om moderna aktörer, men att framhålla sin egen verksamhet i ett sammanhang av i huvudsak världskända belgiska bryggerier är inte snyggt. Det känns mest som ett egotrippat reklamgrepp.
Men förutom detta och det tråkiga utseendet är ”Klosteröl” en bra och intressant bok. Visst har jag invändningar mot några faktauppgifter och ett par språkliga missar, men boken fyller ett tomrum. Den behövs.
Kanske kan den få fler svenskar att öppna ögonen för de fantastiska belgiska ölen.
