[221031] Celeste Ngs ”Våra förlorade hjärtan” är en spännande och tänkvärd framtidsskildring av ett totalitärt USA, där människor med asiatiskt ursprung utsätts för systematisk förföljelse.
Vi är nog många den demokratiska delen av världen som ser med oro på utvecklingen i USA. I synnerhet som varken det juridiska eller politiska systemet tycks ha kapaciteten att torka bort skamfläcken Donald Trump från den politiska kartan.
Att Trump med sitt antiintellektuella vrövel om det riggade och stulna valet fått stora delar av sitt parti och den amerikanska väljarkåren att stödja en eventuell återkomst till presidentposten är en beaktansvärd risk som måste ha föresvävat Celeste Ng när hon började skriva ”Våra förlorade hjärtan”, som är en dystopi, en mörk framtidsbild.
Dystopin är ju en genre med anor och som inrymmer litterära förebilder som Orwells ”1984” eller i våra dagar Margaret Atwoods lysande tjänarinneromaner. I Sverige har vi Karin Boyes fina ”Kallocain”, given i en svensk kanon som förhoppningsvis aldrig kommer att stipuleras.
Celeste Ng hör till de främsta i en yngre amerikansk författargeneration, en position hon befäster med ”Våra förlorade hjärtan.” Bakgrunden är att USA genomgått en djup ekonomisk kris, som Kina hålls ansvarig för. När landet börjar återhämta sig beskylls invånare med asiatiskt ursprung för kinesiskt medlöperi, och en förföljelse inleds, med stöd i en särskild lag för ”protektion av amerikansk kultur och tradition, PAKT. En metod som används är att ta barnen ifrån föräldrar med asiatiskt ursprung och placera ut dem i fosterhem. Celeste Ng refererar i ett efterord till hur det här är en metod som ofta förekommit, som senaste exempel tar hon hur migrantbarn skiljts från sina föräldrar vid den mexikanska gränsen. I Sverige har ju samiska familjer råkat ut för samma öde.
Bokens huvudperson, den tolvårige Noah ”Bird” Gardner, har en mor som är född amerikanska men med asiatisk bakgrund. Hon är författare, och skriver en diktsamling som väcker myndigheternas misshag och inför risken att den då nioårige Noah ska tas från familjen väljer hon att själv försvinna. Noahs far, som är lärare i lingvistik vid Harvard fråntas sin tjänst och får en undanskymd plats på biblioteket. De får ge upp sitt hus och bosätta sig i en torftig studentlägenhet.
Det är läget när Noah nås av ett mystiskt brev, uppenbarligen från hans mor, där hon kryptiskt låter honom förstå var hon befinner sig. I New York ska det visa sig, sysselsatt med att iscensätta en stor protestaktion mot förföljelsen. Noah rymmer och ger sig ut på en farofylld färd för att söka upp henne.
Det visar sig finnas en motståndsrörelse, som framför allt drivs av bibliotekarier, som kan sända meddelanden mellan motståndsfickor i de böcker som förmedlas mellan bibliotek. Att orden är ett mäktigt redskap i motståndet mot totalitarianism är ett något övertydligt undertextuellt budskap i boken, och det är också med orden som redskap modern ska genomföra sin stora protestaktion, avsedd att röra vid det djupast mänskliga som kan leda till insikt och medkänsla.
Ng skriver väl, hon demonstrerar en djup bildning och en uppriktig oro över sitt lands framtid. Hon är, kanske medvetet, ganska otydlig när det gäller det politiska systemets karaktär och struktur. Koncentrationen ligger kring förföljelsen av invånarna med asiatiskt ursprung, men hur den övriga befolkningen drivits till en sådan auktoritär underkastelse att de villigt medverkar är mer oklart. Tyngden av den genomlidna krisen är givetvis en förklaring, men också hur krisen framkallats och hanterats förblir oklart.
”Våra förlorade hjärtan” är ändå en högst läsvärd, njutbar och tankeväckande roman med en fin kille och hans kloka moder i huvudrollerna.
