[221003] Med sitt omisskännliga tonspråk på sopran- och tenorsax har han utmärkt sig som en unik röst med nordiskt sound i musikvärlden i över 50 år. Den norske saxofonisten Jan Garbarek försatte i söndags publiken på Stora Teatern i en stämning av andäktighet. Länge har man fått vänta på att denne ikon inom den jazzorienterade världsmusiken skulle dyka upp i Göteborg och han kom för en eftermiddag med tre andra instrumentala världsstjärnor som fick stort utrymme att förtrolla med egna solon, särskilt slagverkaren Trilok Gurtu.
Nog kan man tala om musikalisk ikon när man kände publikens förväntningar inför gästspelet av Jan Garbarek Group på Stora Teatern i söndags. I fem decennier har Garbarek verkat på högsta internationella nivå. Kanske slog han igenom för en publik genom sitt samarbete med Keith Jarrett på 1970-talet i dennes nordiska kvartett. Sedan dess har han uppträtt med en lång rad jazz- och improvisationsmusiker. Inte minst har han dragit till sig musiker från Indien och Latinamerika. Han har framträtt som solist i klassiska verk med symfoniorkestrar och nådde ut till ännu en ny publik genom att förena medeltida vokalmusik med saxofonimprovisationer tillsammans med den brittiska vokalgruppen The Hilliard Ensemble.
En liten sondering av Storans publik inför konserten där stod klart att många hade sina högst enskilda minnen av första mötet med Garbarek.
Mitt första möte skedde i början av 1970-talet vid studier av nordiska språk på Göteborgs universitet. Den kvinnliga läraren i norska lät oss lyssna på lyrik (på nynorsk) läst av författaren Jan Erik Vold, som just då lanserade ett nytt sätt att framföra lyrik, nämligen till musik och som resulterat i LPn Briskeby Blues. Det var nämligen musiken som förtrollade mig och jag fick på min fråga veta att kompositören hette Jan Garbarek. Sedan dess har denne säregne musikaliske konstnär fortsatt förtrolla mig på olika platser, från en liten icke fullsatt källarlokal i Uddevalla, till kulturfestival i Sandefjord och berget Lykabettos i Atén, men sedan dess ett vakuum vad gäller levande möten tills nu i Göteborg.
Trots den rad fenomenala instrumentalister från olika delar av världen som Garbarek dragit till sig genom åren, så har denne tämligen fåordiga musiker vid tillfälle förklarat den mänskliga rösten som sitt ideal. Ibland ingår det också en vokalist i hans ensemble. Men nu är det den oslagbare slagverkaren med indiskt ursprung, Trilok Gurtu, som får svara också för det vokala, men då med rösten som ett av många verktyg i hans rikhaltiga slagverksuppsättning. Finns inte ord att beskriva.
Med sig på sin turné för att fira sina 75 år har Garbarek dessutom de nästan jämngamla musikerna Rainer Brüninghaus, som diskret men flyhänt hanterar tangenterna på såväl keyboard som flygel och Yuri Daniel från Brasilien på bas, som svarade för ett särskilt långt solo som fick publiken att ännu en gång tappa andan. och så då den extatiska magikern på en osannolik uppsättning slagverksinstrument, Trilok Gurtu.
