[220921] Regissören Mellika Melouani Melani har gjort sig känd för att sticka ut med sina uppsättningar och både överraska och oroa. När hon nu tagit sig an Bedrich Smetanas komiska opera Brudköpet har hon inte sparat på krutet för att rama in den rörande kärlekshistorien i ett folkloristiskt myller av unga och gamla som firar våren i en sorts orgiastisk yra med fylla och hångel. Men det är Matilda Sterby som är den stora behållningen.
Med tanke på att flickor än idag tvingas in i äktenskap mot sin vilja blir centralpersonen i denna opera, flickan Marenka, ett föredömligt exempel på framgångsrikt motstånd. Och då är operan ändå tillkommen för 150 år sedan. Här har den dock fått en skrud av mer nutida slag, markerad med Marenkas kortklippta och fransiga jeansshorts och en del modernare rekvisita. Sopranen Matilda Sterby har tidigare i år vunnit första pris i tävlingen Hjördis Schymberg Award för unga nordiska operasångare. Hon har senast imponerat i rollen som Amanda i Werles Tintomara på Läckö slott, men medverkar nu för första gången på Göteborgsoperan och kan bara beskrivas som ett utmärkt val för rollen som bruden som det köpslås om. Hon tar sig an den med naturlig och temperamentsfull utstrålning och energi och en härligt klar och kraftfull stämma, särskilt i den scen där hon bombarderar sin älskade Jenik med anklagelser för att ha sålt henne. Hennes röst har en självklarhet som imponerar, särskilt när hennes sorg, ilska och bitterhet bäddas in i arian ”Det var en vacker dröm om kärlek”. Drabbar gör också duetten mellan henne och Jenik, när hon får veta att han tagit emot pengar för att avstå från henne, särskilt som man i en tidigare duett hört dem lova varandra att vara trogna och aldrig ljuga. Men Jenik (tenoren Adam Frandsen) har ett trumf på handen som hon får vänta länge på att få veta i hans solo ”Trodde du att jag skulle sälja dig”.
Den som drar handlingens nitlott, överlistad som han är av Jenik, är då äktenskapsmäklaren Kecal (Mats Almgren), med en dånande basröst som fått bära många roller genom åren på Göteborgsoperan.
Till de goda överraskningarna hör att Karel Sabinas libretto fått en ny svensk översättning. Det betyder att ögonen bara i undantagsfall tvingas kasta blicken upp på textmaskinen.
Själva intrigen kan kännas igen både från verklighet och fiktion, två familjer som gör upp om sina barns framtid utan deras samtycke. Det hela tänks utspela sig i en by på den tjeckiska landsbygden där det pågår förberedelser för den årliga vårmarknaden. Stämningen skruvas upp med öldrickande, akrobatik och kärleksmöten. Den stora snackisen tycks vara vem Marenka ska gifta sig med, bortlovad som hon är till en man, rikemanssonen Vasek (Conny Thimander), men älskar en annan. Eftersom detta är en komisk opera så segrar förstås kärleken.
Händelseförloppet åtföljs känsligt och varierat av Smetanas energifyllda musik med inslag av den tjeckiska folkmusiken. Annat kan man inte säga än att den förvaltas med omsorg och känsla av Göteborgsoperans stråk- och blåsrika orkester varsamt dirigerad av Alevtina Ioffe. Men även om Smetana arbetat in takter av såväl vals som polka så tas inte det särskilt tillvara i det öldrickande folkvimlet, bestående av operans stora kör, berikad av en skara barn, cirkusakrobater och statister. Om jag känner det folket rätt så hade de slängt sina ölsejdlar och satt igång att dansa.
Ett lödigt och myllrande folklustspel i operaformat är det ändå och då med kärleken i huvudrollen.
