[220906] Det torde vara en skillnad som mellan natt och dag på hur olika generationers uppfattning om Dag Hammarskjöld ser ut. För mig har hans död 1961 etsat sig fast som ett evighetsminne, då min äldste kusin lockats till FN-tjänst i Kongo p g a skolsvårigheter till följd av en tidig polioskada, varför flygolyckan som tog Hammarskjölds liv försatte hela familjen i skräck för vad som måtte hända vår älskade släkting. Han överlevde med fruktansvärda erfarenheter i behåll och åkte därefter aldrig utomlands igen.
Uppvuxen i Jönköping med en bästa väninna som bebodde Hammarskjölds barndomshem, en äventyrligt praktfull tvåvåningsvilla i direkt anslutning till Vätterstranden, kan man lugnt säga, att stadens store son åt sig in i mitt sinne och jag har ofta återvänt till lugnet i hans dagbok Vägmärken. Det blir vad jag måste ta fasta på i dansföreställningen Dag på Atalante: hur man på mystiskt vis lyckats ge kropp åt detta lugn, under vars yta en hel världs konflikter levde sitt eget lika oroliga som livsfarliga liv.
Det finns en ’navelsträng’ i scenografin som tycks vara förankrad på högre ort och det är den dansarna rör sig i och omkring i krumbukter som tycks vara nog så svårhanterliga. Dag Hammarskjölds liv var konfliktfyllt och ägde rum i en tid när mycket var dömt att hållas i gömsle, läggningar som på den tiden kallades ’avvikande’ och som i Vägmärken formuleras i en svidande ironi:
När den ej fann en maka
kallade man
enhörningen pervers.
Man kan inte beskriva Dag Hammarskjölds livsgärning som något annat än en lång och ensam kamp, som trots framgångsrik många gånger måste föras i motvind. Den var däremot inte tragisk, utan präglad av både övertygelse och förmåga att övertyga, som han ett halvår före sin död kunde uttrycka på följande sätt, fortfarande i Vägmärken:
Vägen,
du skall följa den.Lyckan,
du skall glömma den.Kalken,
du skall tömma den.Smärtan,
du skall dölja den.Svaret,
du skall lära det.Slutet,
du skall bära det.
I sin stora biografi Dag Hammarskjöld. Den förste moderne svensken skriver Mats Svegfors, även han från Småland, in honom i rätt tidsålder, en tid av samtal, övertalning och ständig strävan efter växande demokrati och fred.
Hur åstadkommer man ett arbete på scenen som rymmer så mycket övertygelse och insikt, en sådan egen vilja till offer, visdomar som kom att respekteras av en hel värld? Det kan jag inte svara på, bara konstatera att det lyckats till fulländning i en föreställning som är som gjord av skönhet.
