[220901] Damon Galguts ”Löftet” utspelar sig i Sydafrika åren strax före och strax efter apartheidsystemets sammanbrott och i centrum för handlingen står den vita familjen Swart. I inledningen reser den trettonåriga Amor Swart från internatskolan och hem till familjens gård. Hennes mor Rachel har avlidit, och uppslutningen till begravningen ger Damon Galgut ett utmärkt tillfälle att introducera familjen och dess bekantskapskrets.
Pappa Manie brottas med det för honom obegripliga, att Rachel konverterat till judendomen och alltså ska ha en judisk begravning. Det finns alltså inget utrymme vid begravningen för den egendomliga variant av kristendom som enligt de vita kunde användas för att legitimera förtrycket av de svarta. Än mer oförstående är förstås den präst som i decennier varit familjens andliga ledare.
Sonen i familjen, Anton, gör sin militärtjänst, och har nyligen deltagit i kväsandet av ett upplopp i ett svart township. Han har då skjutit ihjäl en kvinna, en händelse som kommer att sätta sin prägel på resten av hans liv. På väg till begravningen blir bilen han åker i utsatt för stenkastning och han får ett sår i huvudet som kommer att lämna ett ärr som bidrar till att påminna honom om den illgärning han begått.
För ”Löftet” belönades Damon Galgut förra året med det prestigetunga Bookerpriset. Han har ställts i jämnhöjd med Sydafrikas stora författare, Nadine Gordimer och J M Coetzee. Galguts stil skiljer sig dock mycket från deras. Han skriver med ett lättsamt tonfall och snabba skiftningar mellan berättelsens olika inslag. Hans förhållande till sina huvudpersoner är mer kyligt analytiskt än inlevelsefullt. Den lättsamma berättarstilen vävs samman med ett stort allvar. Det är avgörande tider för Sydafrika. Bokens första del utspelar sig år 1986. De svartas motstånd mot apartheidregimen blir mer och mer målmedvetet och välorganiserat och regimens repression alltmer skoningslös.
Det löfte som bokens titel syftar på har Rachel gett familjens svarta trotjänarinna Salome, och innebär att Salome ska få bli ägare till det hus på familjens mark som hon bor i. När Rachel är borta kommer Amor och hennes syster Astrid att försöka övertala sin far att infria löftet. Han vägrar, och hänvisar till lagen, som inte tillåter svarta att inneha fast egendom. Det svikna löftet blir ett ledmotiv i boken, och så småningom ska ju lagarna förändras. Löftet blir naturligtvis också en bild för hur de vita står i skuld till de svarta, vilkas land de orättfärdigt lagt under sig.
Bokens senare del utspelar sig år 1995. Då har regimen fallit och Nelson Mandela frigivits. Anton gör reflexionen att alla kände till Mandela, men ingen visste hur han såg ut efter de 27 åren i fångenskap. Klart många blev både förvånade och imponerade när han lämnade fängelset, högrest och obruten till kropp och själ. Galgut kan också skildra hur presidentämbetet förfaller under Thabo Mbeki och ännu mer under Jacob Zuma.
Det kommer att gå illa för familjen Swart. Kanske får man tolka det som en följd av det svikna löftet till Salome. Först i slutet av boken kan Amor som är ensam kvar fullfölja sin mors önskan i vad som kommer att framstå som en botgörelseakt, ett sätt att hantera en oförlåtlig förbrytelse, begången av de vita mot de svarta.
