[220809] Regissören bakom John Wick levererar ännu en bra film i actiongenren, med tydliga influenser från två mästare inom film.
Ett litet antal udda engelsktalande personer åker med samma snabbtåg i Japan. Alla har kodnamn, och har någon form av koppling till en portfölj ombord och/eller dess ägare. Dessutom är alla beredda att använda dödliga medel för att slutföra sina respektive uppdrag. Allt eftersom deras vägar korsas förstår man mer och mer om vilka de är, vad de har för avsikter, och varför det är föga sannolikt att alla kommer kunna lämna tåget vid liv.
Bullet Train är baserad på en litterär förlaga, men hade mycket väl kunnat vara Guy Ritchies och Quentin Tarantinos gemensamma tolkning av Mordet på Orientexpressen. Kodnamnen hade kunnat vara tagna ur Reservoir Dogs. Dialogen är rapp, fyndig, genomsyrad av mörk humor, och dessutom (delvis) på brittisk arbetarklassdialekt à la Snatch eller Lock, Stock, and Two Smoking Barrels. Förutom att ge ledtrådar om vilka de olika personerna är och vad de har för mål avhandlas även popkultur, t.ex. en karaktärs återkommande analys av omvärlden utifrån de lärdomar han förvärvat från ett barnprogram.
Den screwball-aktiga dialogen varvas med actionsekvenser, i vilka det syns tydligt att det är mannen bakom John Wick som står för regin: trots att de flesta handgemängen äger rum i trånga korridorer kan man med lätthet följa med i händelseförloppet. Ingen shaky-cam här inte. Tarantino-vibbarna förstärks ytterligare av väl vald popmusik, förutom i vissa slagsmål då musiken avlägsnas och all fokus hamnar på våldet. Ännu ett drag som för tankarna till Tarantino är att stora delar av berättelsen förmedlas genom flashbacks.
Trots sina två timmar i spellängd känns det som att man susar igenom filmen lika snabbt som tåget där den utspelas. Den enda bristen är att det framåt slutet börjar spåra ur lite (pun intended), men trots detta vågar man nog säga redan nu att detta är en av årets bästa filmer.
