[220629] Det är ingen orimlig gissning att USA:s nästa Nobelpristagare i litteratur heter Nicole Krauss. Den novellsamling. ”Att vara man”, som nu utkommer på svenska ger god näring åt en sådan gissning, eller, varför inte, förhoppning.
Nicole Krauss stil är glasklar, stringent och effektiv. Under den klara ytan rör sig stråk ur historien och en genom det yttre förloppet gestaltad diskussion om hur förhållandet mellan könen ser ut i termer av makt och påverkan, styrka och svaghet, drift och intellekt. Trots bokens titel är huvudpersonerna i novellerna genomgående kvinnor, men Nicole Krauss sätter deras tillvaro på spel genom att de tvingas förhålla sig till en manlighet som kan vara både hotfull och manipulativ, men också ömsint och kärleksfullt vilsam.
På djupet av dessa koncentrerade berättelser finns också förhållandet till det judiska ödet. De kvinnliga huvudpersonerna är ofta av judisk härkomst, sekulariserade, men ändå knutna till den historiska erfarenhet som det judiska arvet bär med sig. Dessa kvinnor är ofta högutbildade, läkare, jurister, forskare i olika discipliner, men i den generation far- eller morföräldrar som fortfarande lever har de en anknytning till Förintelsens följder i fråga om mentalitet och den ständigt närvarande misstron mot att världen är att lita på.
Titelnovellen, ”Att vara man” har liksom de övriga en kvinnlig huvudperson. Hon är bosatt i New York med släkt i Israel. Hon har ett högt kvalificerat yrke och liksom de flesta andra kvinnliga huvudpersonerna i boken lever hon ett helt internationaliserat liv, delaktig i intellektuella och professionella globala nätverk. Hon har, underligt nog, kan man tycka, under en period haft en ung tysk man som älskare, en före detta boxare, lång, blond och muskulös. Hon diskuterar med honom vad han skulle kunna ha gjort om han varit ung i Nazityskland. Han är på det klara med att han med sina fysiska företräden förmodligen skulle värvats till SS. Frågan är då vad han skulle kunna ha gjort som SS-man? Skulle han till exempel kunnat delta i de kommandon som hade judeutrotning som speciell uppgift? Han håller det inte för uteslutet.
Här gestaltar alltså Krauss problematiken i förhållandet att vi kan låta oss bli historiens fångar och därigenom på något vis undandra oss det ansvar för våra handlingar som till syvende och sidst är upp till vårt eget samvete att ta ställning till.
Kvinnan i novellen har en bror i Israel. Han har tillhört den israeliska arméns tuffaste elitförband. Han berättar för sin syster om hur hans grupp fick i uppdrag att spränga en palestinsk ledares bil. Rafi höll vakt medan en annan av gruppens medlemmar apterade en bomb under palestinierns bil. Plötsligt upptäckte Rafi en rad små barnskor och stövlar på palestinierns förstutrapp. Han insåg att dessa barn löpte stor risk att dödas tillsammans med sin far när laddningen under bilen detonerade. Ja, frågan Nicole Krauss ställer är förstås om den manliga krigiska dygden kan rättfärdiga mordet på oskyldiga barn. Hennes svar är inte uppbyggligt för manligheten.
Nicole Krauss skarpsinniga noveller är både en intellektuell och stilistisk prestation av bestående litterärt värde. Briljant, varken mer eller mindre.
