[220615] Eva Franchell var Anna Lindhs nära vän och medarbetare/pressekreterare. Hon har tidigare skrivit om henne i boken Väninnan. Den här boken är en personligt skriven skildring med ambitionen att skildra politikern Anna Lindh (1957–2003).
När jag började läsa boken i vintras kändes den mer historisk än aktuell – mycket av Anna Lindhs historia är välkänd; en framstående, folkkär politiker med lyskraft, men vars liv fick ett brutalt slut mitt i livet när hon stod inför möjligheten att efterträda Göran Persson. Det fanns stora förväntningar på henne och vad hon skulle kunna uträtta i världen – hennes internationella kontakter och intressen var för många en fortsättning på Olof Palmes engagemang i världen. Hon var också tidigt ute i miljöfrågor. En av bokens stora förtjänster att Franchell lyfter fram Lindhs insatser inom det miljöpolitiska området.
Men nu när jag tar tag i boken igen så är det Socialdemokratiska partiet plötsligt i hetluften igen. Med en förestående Nato-anslutning, resterna av pandemin, kriget i Ukraina och galopperande inflation är det intressant att ge sig in bakom kulisserna hos Socialdemokratin. En strid ström av Socialdemokratiska makthavare passerar, Thorvaldsson som avlöste Lindh på SSU-posten, Margot Wallström, och Mona Sahlin, Nuder. Pagrotsky, Winberg, Ingvar Carlsson och Göran Persson. Tyvärr blir det mest en parad – en snabb kavalkad av personer och händelser. Jag hade velat veta mer om hur relationerna och kampen om idéer och makt såg ut då, för att förstå vart Socialdemokratin tagit vägen idag.
Franchell håller sig nära Anna Lindh, kanske alltför nära? Visserligen väjer hon inte för hennes privata eller politiska bekymmer, men mycket stannar ändå på ytan. Vänskapen och beundran står i vägen för en kritisk distans till Anna Lindhs politiska liv och gärning. Det är synd, för jag håller med om Franchell om att Anna Lindhs bortgång resulterade i en långvarig kris för Socialdemokratin.
Boken är i huvudsak kronologiskt uppbyggd förutom de inledande kapitlen som rör 1990, året då Lindh ska lämna över ordförandeskapet i SSU, föder sitt första barn och tar plats i Socialdemokraternas verkställande utskott. Lindh är 33 år när hon avgår som ordförande för SSU då hon varit politiskt aktiv i 13 år. Hon får ytterligare 13 år i politiken; först som kommunpolitiker i Stockholm (kultur och fritidsborgarråd). Senare när (S) återtar regeringsmakten efter Bildt blir Anna Lindh miljöminister och under mandatperioden därpå utrikesminister.
Det är hektiska tretton år (1990–2003), som trots att det startade för mer än 30 år sedan finns tydliga kopplingar till nutiden; krig i Europa (då i forna Jugoslavien) ett Ryssland med stormaktsambitioner (då ett sönderfallande Sovjetunionen och Östeuropa), miljö och klimathot, ekonomisk kris med snabbt stigande räntor, inflation och oro på bostadsmarknaden.
