[220428] Främlingar jag känner, av Claudia Durastanti, är en djupt självbiografisk text. Första halvan koncentrerar sig på uppväxten och föräldrarna, den andra mer om författaren själv, bland annat som boende i London.
Föräldrarna har två helt olika versioner av hur de träffades. Modern menar att hon räddade den blivande fadern från att hoppa från en bro mitt i Rom. Medan fadern säger att han räddade henne från ett överfall av några ”busar”. De gifte sig hursomhelst och fick två barn. Och de var båda döva och vägrade lära sig teckenspråk, vilket oundvikligen försvårade kommunikationen med andra, inte minst med de egna barnen som knappast kan sägas ha haft en konventionell uppväxt. Att de dessutom växlade mellan att bo i Brooklyn i New York och en liten stad i Basilicata i södra Italien med allt vad det innebar av kultur- och språkliga krockar, gjorde nog inte deras liv direkt lättare.
I Babel satt Claudia Durastanti, såg ut och verkade ”omärkt” trots sina märkliga erfarenheter, men i boken nämner hon tretton år i terapi, så helt smidigt har det nog inte varit att komma dit hon nu är.
Det här är en roman som inte enbart handlar om familjen och om att växa upp med döva och udda föräldrar. Den innefattar även teman som klassresor och migration, tystnaden, psykologi och sociologi, humor och ironi, kommunikation och språkets väldiga betydelse, för att nämna något av det viktigaste. En annan sak som var viktig för Durastanti var att skriva boken som författare inte som dotter, att kunna se föräldrar och andra som romankaraktärer för att bli friare i sitt skrivande.
Allvarlig och sorglig med allt ”hemskt” som händer, men samtidigt väldigt rolig. Inte minst hur Durastanti (be)skriver om alla galna idéer, tankar och händelser.
Claudia Durastanti är född 1984 i Brooklyn och har gett ut fyra romaner, hon är dessutom översättare, sitter i styrelsen för bokmässan i Turin och skriver om musik. Och nu kan vi bara hoppas att någon snabbt som attan ser till att översätta hennes tidigare böcker också.
Jag har läst en svindlande roman om en familj och föräldrar av det mer excentriska slaget. Jag kan nu så här spontant inte påminna mig något liknande även om jag naturligtvis kan ha upplevt besläktade historier och lika profilerade personer förut. Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om och berätta, men det är på alla plan bättre att ni läser romanen själva.
/Stefan Hagberg
Claudia Durastantis Främlingar jag känner är översatt av Johanna Hedenberg och utgiven av Wahlström & Widstrand 2022
