[220301] I en språkkrönika i Dagens Nyheter den 20 februari skriver Anders Svensson, Språktidningens chefredaktör, att engelskan inte är ett hot mot svenskan. Den slutsatsen är inte särskilt väl underbyggd.
Om Anders Svensson menar att svenskans hädanfärd inte är nära förestående, så är jag naturligtvis överens med honom. Så länge mor- och farföräldrar kan kommunicera på svenska med sina barnbarn, riskerar inte svenskan att dö. Därför är svenskans ställning de närmaste 70 till 100 åren relativt säkrad; så länge det finns modersmålstalare av ett språk har det överlevt. Det gäller också små språk som älvdalskan i Sverige, som överlevt trots att det bara har några tusen talare.
Anders Svensson försöker bevisa att svenskans ställning är ohotad genom att hänvisa till att engelskan har varit den viktigaste långivaren av ord till svenskan sedan andra världskriget och utgår från att dessa inlån så småningom kommer att assimileras i svenskan. Men det är inte vad saken gäller; frekvensen av engelska låneord är bara ett symptom på engelskans särställning. Problemet är att engelskan expanderar på svenskans bekostnad och erövrar domäner från svenskan.
Detta är tydligt på en rad områden. Enligt den senaste rapporten från Språkrådet ”Språkval och internationalisering” skedde i genomsnitt 64 procent av programundervisningen på avancerad nivå inom den svenska högskolan på engelska 2020, och 53 procent av undervisningen på kursutbudet. Det är en genomsnittlig ökning på 7 respektive 13 procentenheter de senaste tio åren. Som publiceringsspråk dominerar engelska totalt på bekostnad av svenskan: 93 procent av alla doktorsavhandlingar och alla tidskriftsartiklar skrevs 2019 på engelska.
En av rapportförfattarna, Hans Malmström, menar i en intervju att vi i praktiken idag har kapitulerat inför engelskans utbredning inom högskolan. En liknande situation har uppstått inom skolväsendet på grund av friskolereformen, där engelskspråkiga friskolor, Internationella Engelska Skolan, International Nordic School, Dibber, Amerikanska gymnasiet med flera, har brett ut sig. Dessa tillåts använda engelska som undervisningsspråk på upp till 50 procent på grundskolenivå och upp emot 90 procent på gymnasienivå; fritt fram alltså för ett språkbyte.
Engelskan vinner också terräng inom det offentliga rummet i övrigt. Det är alldeles uppenbart att engelskans ställning är mycket stark inom den svenska reklambranschen; engelska används frekvent i reklamtexter, t.o.m hela annonstexter kan formuleras på engelska. Hur miljöskadade vissa inom reklambranschen är, framgår av detta uttalande: ”Vårt reason to talk i det här avseendet är att Lindex higher purpose är att ’Empower and inspire women everywhere’ och det jobbar vi med på många olika sätt.”
Språkförsvaret genomförde en ettårig undersökning 2005-2006 av långfilmsutbudet i de svenska tv-kanalerna. Det visade sig att drygt 78 procent av långfilmerna var engelskspråkiga, 14 procent svenskspråkiga och drygt 6 procent kom från resten av världen. Det finns inga tecken som tyder på att situationen senare har förändrats till bättre.
Namngivning på engelska har ökat markant vad gäller varumärken, affärsinrättningar, byggnader, exploateringsobjekt, platser och offentlig utsmyckning. Detta kan inte reduceras till ”inlåning av ord” utan är direkta domänförluster.
Anders Svensson omnämner också det senaste fenomenet – också känt från Norge –, nämligen att barn, vars föräldrar inte är engelskspråkiga, har börjat tala engelska med varandra. Detta illustrerar också hur engelskans påverkan sker.
Det språk som hittills har påverkat svenskan mest är lågtyskan under medeltiden. Det gäller inlåning av ord – 30 procent av de 6 000 vanligaste orden i svenskan har tyskt ursprung. Men lågtyskan påverkade också ordbildningen i svenskan; svenskan bytte ut verb, inklusive hjälpverb, och tog in såväl prepositioner, prefix som suffix. Hur skedde denna påverkan? Den skedde på grund av Hansans dominerande handelsposition runt Östersjön, inflyttning av tyskar, som till och med grundlade städer i Sverige och som besatt ett teknologiskt övertag. Men detta inflytande verkade under flera århundraden. Det färdades med båt längs kusterna och med häst och vagn inåt land, och dess inflytande har fortfarande inte helt slagit igenom i de mest perifera dialektområdena i Sverige.
Engelskans påverkan på svenskan är idag betydligt mer intensiv och omfattande än lågtyskans. Den är helt enkelt bara ett knapptryck bort via fjärrkontrollen och datorns och mobiltelefonens tangentbord. Det spelar ingen roll idag var du bor i Sverige, vid Smygehuk eller uppe vid Treriksröset. Språksituationen ändrades drastiskt i och med först satellit-tv:s tillkomst, som resulterade i kommersiella tv-kanaler i Sverige och en massiv ökning av engelskspråkiga filmer och tv-serier, men framför allt av utvecklingen av internet från och med början av 1990-talet. Engelskan dominerar fortfarande på internet, även om dess andel har sjunkit. Engelskan fungerar också i en rad andra sammanhang som internationellt lingua franca, vilket ytterligare höjer dess status.
Detta betyder att svenska språket befinner sig under konstant press från engelskan. De övriga germanska språken är också speciellt utsatta, främst beroende på sitt nära släktskap med engelskan. Runt nittio procent av alla naturvetenskapliga avhandlingar i Tyskland skrivs numera på engelska, trots att tyska är ett stort språk och fortfarande var ett jämbördigt avhandlingsspråk med engelska och franska i Europa under mellankrigstiden.
Om man förnekar att svenskan befinner sig under konstant press från engelskan, är man antingen blind eller bedriver någon form av självbedrägeri. Anders Svensson skriver: ”Bara om samhället nonchalerar språkfrågan kan engelskan bli ett hot.” Men engelskan är redan ett hot. Den språklag som antogs 2009 av en enhällig riksdag har inte räckt till för att dämma upp för engelskans expansion och olika regeringar och riksdagspartierna verkar högst ointresserade av att fortlöpande diskutera svenska språkets ställning. Ett utmärkt tillfälle erbjuds dock under den kommande valrörelsen.
Jag skrev inledningsvis att svenskans ställning är relativt säkrad de närmaste 70 till 100 åren. Däremot är det omöjligt att förutspå hur mycket svenskan kommer att pressas tillbaka, det antal domäner som svenskan kommer att förlora under denna period, om ingenting görs. Det går inte att helt utesluta att svenskan kan reduceras till ett språk som bara används vid köksbordet eller i sängkammaren.
Svenska språket har ett egenvärde liksom alla andra språk i världen. Om det befinner sig under hot, måste det försvaras medvetet och energiskt. Det hjälper föga att stå vid sidan om och iaktta språkutvecklingen, om det ändå finns de som inbillar sig att engelska är ett finare språk än alla andra, att engelskan säljer bättre än svenska även i Sverige, att det räcker med att kunna ett främmande språk, att engelskan så småningom kommer att ersätta alla andra språk i världen och andra grumliga idéer. Frågan är vilka som ska bestämma över språkutvecklingen i Sverige. De som försvarar svenskan för att det är deras modersmål eller huvudspråk eller de språkligt aningslösa dödgrävarna?
