[220222] Det är så lätt att glömma, att det i ett historiskt perspektiv inte alls är särskilt länge sedan aborten blev ett fritt val för kvinnan i den västerländska kulturella sfären (i vårt land 1975), och att det är en rättighet som långt ifrån slagit igenom här heller, speciellt inte om man med ’här’ också vill omfatta katolska länder eller varför inte USA, där abortmotståndarna inte är främmande för att ta till vapenvåld i sina passionerade protester mot det våld de anser det ofödda barnet faller offer för.
Religiösa föreställningsvärldar spelar in, men i filmen Omständigheter, som utspelar sig i 60-talets Frankrike, är det i stället lagen och staten som företräder ’religionen’, då det är belagt med fängelsestraff att såväl genomgå som utföra en abort. Vilket är den unga studerande kvinnan Annes enda alternativ om hon vill kunna se fram mot ett självständigt liv, gärna som författare. Filmen bygger på Annie Ernaux’ självbiografiska roman L’evenement från 2000.
Dessa omständigheter, alltså realiteter, är utgångspunkten för en av de intensivaste skildringar av ensamhet man länge sett, ett mästerverk i sitt intensiva skärskådande av varenda nerv i den gravida kvinnans kropp och då har vi inte ens hunnit börja fundera över de kval och tvivel som sedan uppstår i varje ’frivilligt’ aborterande kvinna, det spratt fysiken i realiteten spelar henne i form av hormonella kaskader fram och åter. Ingen annan kan förstå den avgrundsdjupa ensamhet en ofrivilligt gravid kvinna genomgår före aborten, som i sin tur är ett ingenting mot den ensamhet hon förnimmer när aborten väl är genomförd och en livsviktig del av henne är försvunnen, en gång för alla.
Problematiken omkring abortens vara eller inte vara upphör därför aldrig och just därför är det så förödande att förbjuda den. Den utspelar sig emellertid på en arena där kulturer faktiskt kan mötas, hur olika deras ursprungsmotiv än kan synas vara.
Den genomfascinerande (och rikt Guldbagge-belönade) skildringen av naturvarelsen Clara i filmen Clara Sola står t ex i ett helt eget förhållande till naturen men också till religionen. Hon är så säregen att hon framstår som något av ett egenartat freak, där ursprungligheten och den charmerande naiviteten i hennes sätt att tackla verkligheten emellertid tar över och leder henne till individuell seger över alla de makter hon till dels behärskar, till dels på ett alldeles övermäktigt sätt motarbetas av. Hon kan alla trollkonsterna och har Jungfru Maria med sig, hon är en healer, men hon förblir ändå Clara Sola, en ensam kvinna i front mot såväl samhälle som skog och vatten – och en obeskrivlig livslust som även manifesterar sig som sexuell lust. Inte mindre än tre gånger förnekar hon omgivningens uppfattning som sexualiteten som ett ’snusk’, inte mindre än tre gånger straffas hon för sin vitalitet.
Det är i ljuset av det som framför allt är kvinnans eviga risk för förbannelse och bortstötning ur den ’naturliga’ samhällskroppen SVT:s programserie Gud som haver barnen kär blir så värdefull i sin omsorgsfulla belysning av såväl kristendomens som islams livsskräck och dess ödesdigra konsekvenser för växande generationer. Kunskapen om de bakomliggande faktorerna för dessa i den sekulariserade människans ögon barbariska kollektiva beteenden mot enskilda individer, alltid knutna till sexualiteten och därför i lika hög grad drabbande de homosexuella av båda könen – i den mån man fortfarande kan tala om kön, en fråga som ju blivit en nästan oöverkomlig komplikation i diskussionens svallvågor – är ju avgörande för hur vi kan föra samtalet vidare så att det helar, inte särskiljer. (Det sexuella temat blir dessutom extra pikant genom att den religiösa gruppen ofta för egen del utvecklar en extas av sexuell karaktär och därför naturligtvis inte är intresserad av någon form av konkurrens därvidlag.) Det är samtal som är av nöden, eftersom vi inte kan upphöra att leva tillsammans med varandra i resultatet av en politiska utveckling som vi inte kan bortse från eller vända men måste fortsätta att – utveckla och förkovra.
Framhävandet av de gemensamma svårigheterna i olika traditioners kraftmätning med moderniteten är av stor betydelse och SVT:s bidrag av yttersta värde. Det kunde gärna kompletteras med en vandring genom andra livsformers normativa inställning till samliv nu och då, andra meditativa förhållningssätt till de avgörande livsfrågorna.
