[220221] Den två år långa pandemin har – med ett otroligt stort behov av ansiktsmasker, plasthandskar, vaccinsprutor m.m. – gjort sopproblematiken än värre. Vår värld och samtid stöts och blöts ofta även i litteraturens värld. Men på temat sopor har jag bara stött på enstaka och mycket små fragment. Finns det någon skönlitteratur med fokus på sopor och hur hanteras i så fall denna skräplitteratur?
I Ekot häromveckan rapporterades att pandemirelaterade sopor har gjort att den totala mängden sopor ökat dramatiskt. En stor del av världen hade redan före pandemin stora brister i sina avfallshanteringssystem. Bristande hantering, då många länder har dåliga arbetsförhållanden, innebär dels hälsorisker inte minst för de som arbetar med avfallet. Dels är mängden sopor ett akut problem för miljön och för någon månad sen rapporterade forskare att man uppskattat att 25.000 ton pandemirelaterad plast redan hamnat i havet.
I Sverige är det så välordnat att vi människor relativt enkelt kan sortera våra sopor och återvinna våra förpackningar att ingenting egentligen ska behöva komma på villovägar. Alls. Ofta krävs dock inte många besök på en återvinningsstation eller många blickar ner i en soptunna för att se att vi inte är så bra på detta. Vår lagstiftning hittills har inte räckt för att människan ska ta det på allvar och sköta sig. Nedskräpningen av, inte minst, mindre skräpföremål är fortfarande omfattande. Från den 1 januari i år har man därför skärpt lagen kring straffansvar för nedskräpning. Återstår att se om denna skärpning följs upp och efterlevs ute i verkliga livet.
Då vårt avfall är ett ständigt aktuellt ämne blir jag nyfiken på om och hur detta speglas i den skönlitterära världen. Livet gör ju ofta avtryck i konst och litteratur och vår värld och samtid stöts och blöts även i tryckt form. Men på temat sopor har jag bara stött på enstaka och mycket små fragment. Finns det någon skönlitteratur med fokus på sopor och hur hanteras i så fall denna skräplitteratur?
Kort sagt fann jag endast tre böcker. Vuxna vill kanske läsa och lära mer om miljön – dit soporna hör – eller inte. Möjligen blir därmed de flesta sopiga texter facklitteratur för den redan inbitna. Mina tre skönlitterära bokfynd har alla i alla fall en tydlig koppling till avfallshantering i någon form. Den amerikanska serieromanen Sopigt där författaren Derf Backderf kombinerar serieteckning och journalistik. Den kinesiska thrillerromanen Waste tide, av Chen Quifan, som också är en science fiction i klimatkostym, så kallad cli-fi. Och så den taiwanesiska, dystopiska romanen Fasetter av liv, av Ming-Yi Wu, som blandar magi och realism. Gemensamt förmedlar dessa böcker vår tids och världs konsumtionskultur som också, samtidigt, är en restavfallskultur utan dess like.
Bok: Sopigt – Rapport från en soptipp
Sopigt är en något skruvad serieroman, baserad på författarens egna erfarenheter av att arbeta som sopåkare tidigare i sitt liv. Boken börjar och avslutas med tänkvärd historik och fakta om avfallshantering, främst i USA. Däremellan skildras en sopåkares vardag med den aldrig sinande sophanteringen. Läsaren får följa två unga killar i ett amerikanskt, mindre samhälle, som efter studenten får timanställning som sophämtare. I ur och skur, antar de sina dagliga utmaningar med både avfall, kollegor och chefer. Tankar om vad de ska göra med livet blandas med kollegornas dråpligheter. Den krassa vardagen skildras med viss humor. Boken intresserar sig inte för någon egentlig förändring utan konstaterar främst fakta: att vi varje vecka fyller våra soptunnor och att dessa sedan töms och körs bort utan att vi funderar så mycket mer på det. För en ny sopåkare ter sig soporna först rent skrämmande, med tiden hanteras dom med likgiltighet och viss uppgivenhet. Som läsare kan man fundera vidare över vår egen och andras konsumtion och vad den leder till. Sopigt kan här bidra som samhällsinformation förklädd till svart humor och kanske är det ett fungerande koncept för att skrämma oss med allt det skräp vi producerar?
Bok: Waste tide
Här är det vår tids konsumtionskulturs förödande konsekvenser som är själva kärnan i berättelsen. Det är en dyster och tankeväckande thrillerroman om hur cyniskt världen hanterar farligt avfall. Boken handlar till stor del om Mimi, en av tusentals migrantarbetare, som sliter med det elektroniska, farliga avfall som sänds från hela världen till den fiktiva kinesiska ön Silicon Isle. Där ska det sorteras, repareras, återvinnas och förvaras. Elektronikavfallet samlas i växande, giftiga högar som förorenar hela ön. För att kunna sortera ut plasten behöver arbetarna ibland tända eld på en bit och lukta på ångorna för att veta vilken typ av plast det är. Det finns maskiner som kan utföra sådan sortering men det är billigare och enklare med mänsklig arbetskraft. Avfallsindustrin som vuxit sig stor på ön sköts med maffialiknande metoder av tre rivaliserande klaner. Och samtidigt som de fattiga arbetarna utför det tunga och riskfyllda arbetet vältrar sig de rika i lyx och överflöd. Med hjälp av flera parallella historier läggs pusslet hur illa situationen är.
Samtida företeelser och realism blandas med science fiction för att göra läsaren medveten om aktuella problem i Kina och kanske inspirera till förändring och något bättre.
Bok: Fasetter av liv
Även den taiwanesiska romanen Fasetter av liv följer flera personers parallella berättelser, om deras strävanden och minnen av en tid som varit och hur det blev som det blev. Samtidigt görs vi medvetna om de klimatförändringar de lever med. Det är en annorlunda berättelse, med en blandning av realism och fantasi.
En av huvudkaraktärerna, Alice, har mycket långtgående planer på att avsluta sitt eget liv. Hon bor ensam kvar i den kustvilla som hennes man byggde åt dom båda och deras son. Far och son gav sig en dag ut på en klättringstur men kom aldrig tillbaka. Atile’i, den andra huvudkaraktären, är andrason i en ursprungsbefolkning som lever helt utan kontakt med övriga världen – på en fiktiv ö i Stilla Havet. Då ön inte kan föda mer än ett begränsat antal individer är det andrasonens lott att bygga sig en enkel båt och lämna ön när han är 180 månar gammal. Denna resa leder, oftast, till en säker död. Men Atile’i räddas långt ute på havet av en enorm sopvirvel – världens största soptipp – som flyter runt i Stilla Havet – och som förser honom med skydd och möjlighet till livsuppehälle.
Så drar en tsunami in över Taiwans kust och med svallvågorna sveps stora delar av sopvirveln med. Stränderna och havet runt Taiwan fylls av sopor och en svår stank. Atile’i kastas bokstavligt in i en annan värld, och där möter han Alice.
Bakom historien Fasetter av liv ligger ett budskap om vad som, med ett förändrat klimat, är på gång: att naturen slår tillbaka. I denna berättelse är det i form av människans hänsynslösa konsumtion transformerad till illaluktande sopor som kommer tillbaka och ställer till besvär för oss. Miljöproblematiken är fiffigt invävd i historien. Sopor bär historien framåt och fungerar samtidigt som kuliss och scenografi.
Med dessa tre romaner verkar författarna – förutom att bjuda läsarens på sin genrers litterära spis – på ett eller annat sätt vilja göra oss uppmärksamma på vad vi gör mot vår planet. Sopor och hantering av vårt ständiga avfall – i skönlitterär form – kan absolut vara ett givande, alternativt sätt att ta sig an miljöfrågan.
