[220207] Politisk-ekonomisk bakgrund. Det formella utbildningsväsendet har alltid varit en viktig angelägenhet för statsmakter, vare sig det ordnats genom kyrkan, varit förlagt på enskilda fabriker eller organiserats i form av explicita utbildningsinstitutioner. Gemensamt för dessa undervisningsformer har varit förmedlandet av värden och specifika kunskaper som ansetts vara nödvändiga inom ramen för den övergripande och dominerande samhällsformen.
Som flera påtalat var de nationella utbildningssystemens framväxt i Europa under 1800-talet inte huvudsakligen ett svar på den tidiga industrialiseringens behov. Inte heller var de enkom ett svar på de sociala motsättningar som uppstod i klassamhällets formering. I första hand spelade utbildningssystemen en viktig roll i nationalstatens politiska utveckling och fostrandet av befolkningen.
När den svenska grundskolan infördes 1962 var situationen dock en annan. Institutionell och infrastrukturell expansion och byråkratisering var redan ett faktum. Genom fortsatt teknisk utveckling och förändrade ekonomiska förhållanden hade skolan allt mer kommit att underordnas samhällsekonomins nytta. Synen på utbildning som samhällsekonomisk nytta blev heller inte mindre aktuell under den ekonomiska kris som sedan följde i mitten på 1970-talet. Med en sviktande konjunktur som följd av två globala ekonomiska kriser fortsatte den ekonomiska politiken att ges starka prioriteringar över utbildningsområdet.
(Läs fortsättningen i pdf-fil till höger)
