[220120] Jaget glider omkring som en skugga av Má och storebror Hieu, nästan osynlig. Men den röst vi följer är trots det en allvetande berättare som ser och hör dem överallt.
Vi befinner oss i en stad i finska Österbotten, i en från Vietnam invandrad och splittrad familj, fadern nämns aldrig. Modern är en mjukbarsk kvinna som inte endast drömmer om att få ett arbete, hon vill göra ett ekonomiskt klipp. Idén att plocka blåbär och sälja på torget blir en ingång till det, och när någon pratar om att bada bären i vatten för att öka på vikten och därmed priset tänder hon på alla cylindrar. Brodern, Hieu, är en slarver som mest är ute efter tjejer men som hamnar i trubbel och psykologsamtal. Berättarjaget själv en plugghäst och möjligen fotbollstalang, men han lägger ner fotbollen när han anar sig vara ämnad för större saker än idrott. Han ser, hör och känner in allt som händer i och mellan människor.
Quynh Tran föddes 1989 i ett flyktingläger i Malaysia innan han några månader gammal kom till Jakobstad i norra Finland. Han har gått Biskops Arnös skrivarskola och arbetar i dag som psykolog i Malmö. Romandebuten Skugga och svalka kom i höstas är en finstämd och poetisk skildring av den lilla familjen och deras närmaste. Förutom Gunnel som var deras kontaktperson när de anlände och Hieus flickvänner är alla andra vietnameser som flytt sitt sönderbombade land.
Tran berättar lyhört om stort och smått, i humor och sorg i ofta korta kapitel. Jag får associationer både till Kim Thúys romaner och Ocean Vuongs debut En stund är vi vackra på jorden. Jag vet inte om det beror på så billiga kopplingar att också de stammar från Vietnam, eller om det verkligen finns reminiscenser i språk, och ton, i erfarenheter och historia. Läs själva får ni se.
