[220113] Operakompaniet Man Must Sing är aktuell med ett beställningsverk speciellt för barn, en liten ”queer” opera med musik av Daniel Fjellström och libretto av Kristian Hallberg. Den lever upp till vokaltrions programförklaring som både nyskriven och normkreativ. Framför allt är den roligt framförd av tre välskolade röster med festlig mimik. Ja, varför skulle en pojke inte kunna gå till skolan iförd klänning?
När barnteatern exploderade på 1970-talet fick den med tiden ett pekpinneepitet som politisk. Sedan en tid tycks svensk barnteater vilja leva upp till förväntningar för att inte säga krav på att hantera norm- och identitetsfrågor. Mina senaste möten med skolteater har handlat om det i olika nyskrivna verk. Nu senast i form av en välgjord och rolig liten kammaropera för barn av gruppen Man Must Sing, som har normkreativitet i sin programförklaring. Sedan några år tillbaka finns det också för institutioner, särskilt förskolor, möjlighet att bli hbtqi-certifierade via särskild personalutbildning för att kunna hantera frågor om till exempel begreppet familj och hur en sådan kan se ut. Ämnet har också blivit föremål för en doktorsavhandling. 2021 disputerade Lena Sotevik på en avhandling i Barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet med titeln ”Barbiebröllop & Homohundar” som undersöker barn och ungdomar i ”relation till queerhet och heteronormativetet”. Så nog tycks frågan vara på tapeten så att säga.
Nyskrivna svenska operor är dock sällsynta. Men Daniel Fjellström hör till nyskaparna inom genren och gjorde senast musiken till uppsättningen på Läckö slott av Carl Jonas Love Almqvists skandalomsusade roman ”Det går an” från 1839, ett av de tidigaste litterära verk som utmanat det traditionella könsmönstret. Fjellström gjorde också musiken till Man Must Sings verk ”Kom inte hit” med flyktingtema, som finns recenserad på Alba.nu. Deras verk ”Akvarium” deltog i Scenkonstbiennalen 2017 och sedan dess har de gjort ännu en kammaropera, ”Scener ur ett polyamoröst äktenskap”.
Men den lilla operan med den långa titeln ”Jag vet inte vem jag är och jag älskar det” är kompaniets första för barn. För librettot står Kristian Hallberg och för regin Gunilla Johansson Gyllenspetz som kompaniets fasta regissör med mångårig erfarenhet av framför allt barnteater på sin hemmascen Backa Teater.
Efter ett antal föreställningar för allmänheten på teater Cinnober i Göteborg gör nu 35-minuters-operan en skolturné. På scenen tre operasångare i rollerna mamma, pappa, barn samt två fenomenala musiker, cello och slagverk, och en fiffig scenografi som lätt låter sig förflyttas.
Handlingen då? Jo, en vanemässig frukostritual blir till slut ifrågasatt av barnet, Edvin, som en morgon bryter mönstret och vill både äta och vara något helt annat till föräldrarnas förskräckelse. Det här framställs med ett seriefigurliknande komiskt anslag i raskt och glatt tempo mot vilket den lustigt pratglada musiken med sång i höga tonlägen till suveränt ackompanjemang ter sig särskilt komiskt.
Säkert blir det extra spännande att uppleva verket med en publik av övervägande barn. Vilket får mig att påminna om ett verk av ett annat nyskapande operakompani, New Opera Co, knutet till scenen Atalante, som nu givit ut en cd med sin fina lilla barnopera ”Sånglösa” på tema sorg, ensamhet och mod (musik och libretto Niklas Rydén) som jag upplevde 2014 på en skola i Uddevalla. Den är gjord i companiets ambition att pröva nya vägar för den samtida musikdramatiken med verk som är ”skrivna för sångare med en talnära klang till skillnad från traditionell operateknik”. Bara att hoppas att Västra Götalands skolor visar sig mer mottagliga för operabesök idag än då. För övrigt bör förstås den som vill skola in sina barn i operamusiken också hålla ögonen på Göteborgsoperans repertoar. Vadhelst som nappar, går det med säkerhet att emotse hög kvalitet, både vad gäller det nyskapande och det mer traditionsbundna, vad än budskapet må vara.
