[220106] Med akrobatik, absurd komik, dans, cirkus, teater, musik i en enda 90 minuters makalös föreställning. Så inleds fortsättningen på den över ett år utspridda versionen av Göteborgs dans- och teaterfestival. Ännu en föreställning återstår den 7 januari av Martin Zimmermanns Eins Zwei Drei.
När Martin Zimmermann 2021 fick ta emot ett prestigefyllt kulturpris, Hans Reinhart Ring, i sitt hemland Schweiz, konstaterades inte oväntat att hans förmåga att åstadkomma föreställningar med fantasi och precision och skapa dialog mellan olika sceniska discipliner är alldeles unik och därför svår att kategorisera.
Själv sitter jag storögd på Stora Teatern inför första mötet med ett verk av Martin Zimmermann, ett knappt halvår försenat på grund av pandemin, som satt krokben för all planering av scenkonst. Men nu stod han ”äntligen” med ett verk på scenen i Göteborg, dock utan att själv medverka. Men idén är hans, ock teaterinslaget representeras av en särskilt genomtänkt scenografi, som här ska tänkas påminna om ett modernt museum inför sin invigning.
På scenen tre oerhört skickliga akrobater/dansare/mimare, representerande klassiska clowntyper med hög halt av tragikomik. Tarek Halaby är den vitklädde, vitsminkade clownen, som här agerar museidirektör med hög status. Dimitri Jourde är betjänten, som far som ett trolskt litet knyte över scenen med en enorm repertoar av rörelser och Romeu Runa av det mer queera slaget med en kropp så böjlig som vore den av gummi. Det mest spektakulära när det gäller att demonstrera makthierarkier är när Runas långa smala lekamen ska vikas ner i en museimonter utan tanke på lufttillförsel, när man väl lyckats trycka ner locket och stolt poserar intill detta inslag i utställningen. Osökt anas influenser från såväl Charlie Chaplin som Buster Keaton.
Stor betydelse för helheten och dramatiken har också den välspelande och följsamme pianisten vid flygeln, Colin Vallon, som också vid ett par tillfällen överger flygeln för att utöva konsten att slå på trumma.
Helt igenom stundar ett högt tempo med ideliga oväntade inslag av dråplig komik, näst intill omöjlig akrobatik, som också bygger på en avancerad dansutbildning.
Medan Göteborgsoperan helt ställt in ett antal föreställningar på kort varsel så valde Stora Teatern att sätta ett publiktak på 500. Det är bara att hoppas på att ”festivalens” fortsatta program fram till augusti 2022 kommer att kunna verkställas. Det är dansen som dominerar, närmast i februari med engelska Condonco Dance Company. Men ett besök från Schaubühne Berlin är inplanerat på Göteborgs Stadsteater också denna festival.
