[211104] Det är spännande att överraskas av hur den fysiska scenkonsten kan kommunicera med en ung publik. Imponerar för sin idérikedom gör Regionteater Västs senaste dansproduktion, Mitt jag, men också en samarbetsproduktion med Masthuggsteatern kallad Fårgudar. Det gäller den eviga frågan allt sedan Sokrates om att lära känna sig själv.
Dansföreställningen Mitt jag är lätt att tänka sig att det handlar om identitet och hur vi uppfattar oss själva. Ett återkommande tema, särskilt inom scenkonst. som vänder sig till det växande släktet. En frågestund efter en föreställning av Mitt jag på Regionteater Västs Uddevallascen resulterade i en skur av frågor, om än av mer konkreta slag, från en publik av idel fjärdeklassare i Uddevalla. Särskilt fascinerade det formbara textilmaterial som utgör ett väsentligt rekvisita.
Med denna textil samt en fiffigt konstruerad, lätthanterlig metallställning skapar tre dansare en spännande, lekfull och fantasirik föreställning.
Metallställningen kan lätt vridas och vändas att tjäna som till exempel klätterställning, målbur eller allmänt sätta fart på fantasin. Vilket också det textila materialet gör. Det innehåller något metallartat, som gör att det lätt låter sig formas rent skulpturalt. Det hade legat nära till hands att det varit tillverkat i textilstaden Borås, där den här dansensemblen har sin hemvist. Men av olika skäl kommer också det materialet, liksom scenografen och regissören från Holland. Silvergrått på ena sidan och rött på den andra låter det sig förvandlas till fantasieggande former. Det kan gälla från att i helfigur innesluta en dansare att uppträda likt ett fabeldjur till att omvandlas till effektfulla och överraskande formationer för alla möjliga syften.
Dansspråket är mjukt och flödande med utdragna rörelser och sensibla möten dansarna emellan, enligt en metod som Vierthaler sägs ha utarbetat och givit namnet stream-flow-rörelse. I det här verket i samarbete med textilkonstnären Samira Boon, som fokuserar på textiliers materialegenskaper och gärna också samarbetar med arkitekter. Mitt jag är ett vackert och spännande konstverk som framför allt turnerar runt skolor i Västra Götaland men gott kunde framföras för allmänheten på någon scen i Göteborg.
*
Känn dig själv, manade redan Sokrates. Det gör också Masthuggsteatern i den lilla dansteaterföreställningen Fårgudar, som jag fick uppleva under höstlovet i en publik av både barn och vuxna, vilket tydligen bidrog till att det efteråt varken kom några frågor från barnen, som också blygt avstod från att bilda slutkör som bräkande får. Fårgudar hanterar rent konkret frågor om självuppfattning, om att känna sig utanför eller annorlunda, att hanterar känslor av att Inte känna sig välkommen, inte ha råd eller bli orättvist beskylld. Ännu en av många föreställningar för skolteater som inte är en bearbetning av någon känd historia ur klassikerförrådet utan har tillkommer genom devising inom ensemblen utifrån eviga och/eller aktuella frågeställningar. Scenen utgörs av en taknock. Från det har tre bräkande ”fyrbenta” figurer sin utkik, springer runt och vädrar sin nyfikenhet och oro. Det är upp till var och en att göra sin tolkning av titeln Fårgudar, att vara får och gud i ett.
Det är en fysiskt intensiv föreställning med två skådespelare från Masthuggsteatern och en dansare från Regionteater Västs dansensemble. Det blir en påminnelse om att Masthuggsteatern alltmer bakat in det fysiska uttrycket i sina föreställningar, vilket utgör en välkommen utmaning för nykomlingen från scenskolan, André Gata, vars intensiva kroppsspråk kontrasterar mot det mer saktfärdiga och meditativa hos den dansskolade Heléna Lundqvist. Att hoppa runt som fyrbenta och bräka som får ställer krav på rörelser som de tre hanterar på sitt eget vis. Åsa Bodin Karlsson, med mångårig erfarenhet av att spela teater för barn, lägger imponerande energi i att föreställa den häst som hon förgäves drömmer om och därför får uppfinna för att känna sig som en i gänget och lite därtill. En föreställning som torde ge goda möjligheter till intressanta samtal på tema ”känn dig själv” mellan generationer.
