[211103] Man skulle kunna kalla de arbeten som presenterades tre kvällar i rad på scenen Atalante i slutet av oktober för en grundforskning i ljud, ljudets upphov och karaktär, även en grundforskning i lyssnandet efter ljud, deras utspel och de tolkningsmöjligheter de uppfordrar till.
Utgångspunkten är ett krav på koncentration över tid, en tålamodsprövande akt där du inte får något gratis. I vissa kompositioner är det lätt att identifiera fragmenten av gatuljud, dörrar som öppnas eller stängs, till och med röster. Men långa stunder möter man en ’tystnad’ som är långt ifrån tyst och kommer med ett uppdrag till lyssnaren:
uppfatta mig, uppfyll mig med ett annat innehåll.
Det är tre svindlande kvällar och bästa tänkbara förberedelse för att lyssna in den historia Anna Takanen berättar från Stora Teaterns scen och som handlar om hennes dramatiska familjebakgrund, vilken tar sin början i finska vinterkriget 1939-40. Det som gav upphov till ett engagemang i Sverige som sade: Finlands sak är vår! och gav uttryck för en vilja att rädda Finland undan en sovjetisk ockupation och det som var värre, en förlorad självständighet. Omkring 12000 svenska män blev så kallat ’finlandsfrivilliga’, Sverige tog emot ’krigsbarn’ och ett av dessa var Takanens far sedan hans egen far stupat. Han skildes således från sin mor och lillebror, varför bröderna därefter inte delade modersmål längre, i dubbel bemärkelse.
Det innebar att han fick två föräldraskap att förvalta, två förnamn, två historier. Det innebar obeskrivliga slitningar för två mödrar, lika obeskrivliga som de oåterkalleliga val de hade att fatta. Allt detta finns skildrat in i minsta detalj i Anna Takanens bok med samma titel som föreställningen: Sörjen som blev, vilket gör den till viktig läsning.
På scenen håller Takanen koncentrationen i ett utdraget lidande tillsammans med sin musiker och de väljer ett sökande, försiktigt men väl rytmiserat språk, som inte sviker minnets komplikationer. Vilket betyder att man hålls i ett känslomässigt järngrepp som inte släpper taget när föreställningen är slut. Den har redan haft en lång turné och setts inte minst av en ung publik med anknytning till den historia som berättas och är så viktig att sätta ord på.
En del historier har en täthet där orden, som man brukar säga, inte räcker till. Det här är en sådan historia, vilket gör föreställningen om den inte bara viktig utan också oumbärlig. Det är en historia som har hur många anknytningspunkter som helst i vår omedelbara omgivning, eller varför inte i vår omedelbara historia, och det är en gåva att få den presenterad i denna noga bearbetade form, att föra vidare, bättre vetande än förut.
