[210607] Johannes Daun är historiker och antikvarie, verksam vid Textilmuseet i Borås. Med De rotlösa debuterar han som skönlitterär författare. Det rör sig om en historisk roman och arbetarskildring. Tiden är 1880-tal och miljön en stad där textilindustrins starka utveckling lockar till sig arbetskraft från den kringliggande landsbygden.
De som flyttar in tvingas inte bara inordna sig i ett hårt disciplinerat arbetsliv, de måste också anpassa sig till trångboddhet och torftiga livsvillkor i en stad där en tydlig skiljelinje dragits mellan invånare med generationer av stadsliv bakom sig, ofta hantverkare eller handelsmän, och de egendomslösa inflyttade, som kommer att utgöra ett befolkningsskikt utan annan fast förankring i staden än den som arbetet erbjuder, och som är vansklig och osäker.
I ett inledande kapitel låter Johannes Daun en representant för stadens hälsovårdsmyndighet inspektera det hus där bleckslagaren Isidor Lindström i andra våningens två rum och kök hyr ut bostäder till nio personer. Myndigheten vill nu varna Lindström för att hyra ut till fler. Lindströms företag går dåligt, han lever på de hyror han kan ta in för rummen på övervåningen. Som historiker har Johannes Daun säkert bra koll på hur absurd trångboddheten kunde vara vid den här tiden i det snabbt industrialiserade Sverige. Med sin upptakt i boken låter han läsaren få en tydlig inblick i hur det kunde se ut, men han lägger också grunden för hur boken sedan kommer att ta form. Han ägnar hyresgästerna i tur och ordning varsina kapitel, vilket gör det möjligt att skildra skilda levnadsöden som ändå vävs samman av bostadsgemenskapen (fast gemenskap kanske inte är alldeles rätt ord, trängseln leder givetvis till konflikter).
Så kommer läsaren först att möta den äldre arbetaren Olof Danielsson, som förstört ryggen i fabriken och graderats ner från arbetare till städkarl, och som när han inte heller orkar med det avskedas och blir sittande i bostadsträngseln med ett legoarbete som putsare åt ett gjuteri. Han har lämnat sin familj i en backstuga på bygden, men nu tar han en dotter till sig och låter henne bidra till försörjningen som arbetare på spinnerifabriken. Att det blir ännu trängre i bostaden lättar inte upp stämningen.
Som grannar har Olof Danielsson en familj, Wilhelmina och Valter och deras tre barn. Valter ska hitta ett arbete som stationskarl vid järnvägen. Men det kommer att gå illa, han avskedas efter att ha varit inblandad i stölder. Johannes Daun har givit boken undertiteln ”Roman om en stad i förändring”. Men kanske handlar det mer om människor som tvingas till förändring av hårda villkor än om hur staden förändras. Johannes Daun har valt att låta staden förbli anonym, den får inget namn, men bär väl får man förmoda drag av de städer med framväxande textilindustrier som fanns på olika håll i landet. Borås är förstås en, och kanske den som ligger närmast till hands att associera till i det här fallet. På sätt och vis är det synd att Johannes Daun valt den här vägen, en tydlig lokalisering är ofta till gagn för en romanhandling genom att lokalhistorien får samverka med de fiktiva ödena.
Hur går det då för invånarna på Isidor Bergströms andra våning? Ja, så mycket kan avslöjas som att de blir de sista som just i den här fastigheten kommer att behöva uthärda den osunda trängseln. Med nya tider kommer nya rörelser. Här handlar det dock inte om en militant arbetarrörelse, utan om en filantropisk sammanslutning för bildning och stöd åt arbetarfamiljer. Den kommer att ta över huset och inreda om det till sunda bostäder. Men då är Olof Danielsson, Valter och Wilhelmina och de andra tidigare hyresgästerna redan skingrade och borta, som de rotlösa existenser de är.
