[210326] Ingen dålig gåva som Göteborgsoperan skänker envar som loggar in på gofilm.se. Pandemin lyckades inte sätta stopp för tredje delen av Wagners Nibelungens ring. 26-28 mars läggs en filmad version ut med en akt per kväll och kan ses mars månad ut. Gratis! Själv har jag kunnat avnjuta alla tre akterna i följd med detta sjungande kärngäng, där kärleken segrar och slutkyssen ersätts med ett skratt.
Vare sig man är inbiten operanörd eller novis à la Rickard Söderbergs Hjälp!-program så är detta ett fenomenalt tillfälle. Jag påstår inte att det till fullo ersätter det levande mötet med ett operahus, publik, orkesterdike och levande skådespelare på en jättestor scen. Men det arbete som lagts ner på att skapa ett filmat verk som passar sig att uppleva på skärm av skiftande storlekar och ljudförhållande blir en tilldragelse av särskilt slag. Inte minst kan man pausa och backa om man missat något. Och det är lätt gjort i denna komplexa berättelse om gudar och människor, liv och död, makt och kärlek. Scenografin har komprimerats och sångarna kommer närmare. Filmen bjuder också på ett unikt besök hos musikerna i orkesterdiket som inledning till varje akt.
Denna den tredje delen har fått den sammanfattande rubriken ”Idag” medan de tidigare, Rhenguldet och Valkyrian, gick under rubrikerna ”Allt började” respektive ”Igår”. Siegfried skulle ha haft premiär på senhösten 2020 men ställdes in på grund av pandemin. När ljuset i tunneln inte uppenbarades beslutade man sig för en filmad version, ett arbete som pågått under vintern och nu då får sin publik om än inte öga mot öga.
Första akten domineras av uppgörelsen mellan Siegfried och hans fosterpappa Mime, alltså mellan två fantastiska tenorer, Daniel Brenna och Dan Karlström. Att Karlström har fått Mime i sitt blodsystem märks tydligt. Det är inte bara Göteborgsoperan som anlitat honom i den rollen. På skärmen från tv-fåtöljen kan man också se hans excellenta mimik och skådespeleri i Mimes kluvna uppsåt att dels framstå som kärleksfull fosterfar och dels beräknande i sin manipulering för att få Siegfried att mörda Fafner för att själv kunna lägga beslag på ringen och skatten som ju allt här handlar om, guldet som ger makt. Lätt metaforik att överföra på just ”Idag”.
Själv är jag ingen större Wagner-kännare, såg förstås de två första delarna på Göteborgsoperan, och är tacksam för de inledande samtal om det tredje verket som nu också finns att tillgå på nätet. Där kan man till exempel också få en orientering i alla cirka 90 musikaliska ledmotiv.
Att tredje akten av Siegfried musikaliskt skiljer sig en hel del från de tidigare två akterna förklaras med ett tidsglapp på tolv år tills Wagner skrev musiken till det tredje. Scenografin präglas av lekfullhet med inslag mitt i det övernaturliga som markerar ”nutid” – Wotan (Fredrik Zetterström) med överfull kundvagn, en grotta som skrotupplag med bilvrak, Wotans keps, dricka på burk, ja överlag ett mischmasch av anakronismer. Det är roligt. Lustigt är det också med antalet gråklädda ”berättare” som figurerar i utkanten av dramat i diverse funktioner.
Men det är ju framför allt musiken och sångarna som är den stora tilldragelsen. Daniel Brennas Siegfried tar med sin samtidigt kraftiga och mjuka stämma, steget från gosse utan fruktan med oslagbart svärd till blyg ung man inför det dittills okända – det enda som lyckats väcka fruktan i honom, nämligen synen av en vacker kvinna och den tidigare okända känsla av kärlek som detta väcker. Brennas tolkning av Siegfried kan ge anledning till intressanta samtal vid köksbordet där hemma.
Den långa duetten mellan Siegfried och Ingela Brimbergs byxklädda Brünnhilde på slutet är härlig och lockar framför allt till dragna mungipor till följd av deras fysiska ansträngningar att utstråla begär men inte våga nå varandra. Ett pandemi-slut som får lusten att brista ut i ett befriande skratt i stället för fysisk omfamning. Ta chansen att se detta verk!
