[210302] Staffan Olander vet i stort sett allt och lite till om Beatles. Han har inte bara vunnit tiotusenkronorsfrågan två gånger i ämnet utan även blivit nära vän med såväl Ringo Starr som deras producent George Martin. Han har hjälpt till att välja extra spår till Ringos LP-plattor när de gavs ut på cd. Och skrivit texterna på omslagen.
Träffat och intervjuat Paul McCartney har han också gjort. Och flera av människorna runt gruppen. Hemma i villan i Södra Sandby i Skåne har han ett rum kallat ”Abbey Room” sprängfyllt med Beatlesplattor och böcker och pärmar med texter och memorabilia av olika slag. Det finns också lite plats för Hollies där, den andra engelska 60-talspopgruppen som han beundrar.
Ja, Staffan har till och med haft skivbolag och egen inspelningsstudio.
Men låt oss ta det från början. Staffan Olsson föddes 14 augusti 1951. Sedan han gjort lumpen i början av 70-talet hade han tröttnat på att få höra befäl och militärkamrater ropa ”Olsson” Olsson!” så han bytte till sin mors flicknamn Olander i efternamn.
Staffan kom från en familj där båda föräldrarna var lärare. Han fick en lillasyster när han var två år. Musikintresset började tidigt, han lyssnade på stenkakor på mormor och morfars vevgrammofon. Men den nya popmusiken i början av 60-talet hörde han främst på piratstationen Radio Syd. Tidiga 60-talsfavoriter var b l a Perry Como, Streaplers, Elvis Presley, Cliff Richard och Beatles.
Den tacksamhetsskuld han kände till Radio Syd resulterade femtio år senare i boken ”Piraterna på Öresund” som han skrev tillsammans med Ulf Clarén, medförfattaren till även denna bok.
Under 60-talet var televisionen också en stor inspirationskälla och skåningar kunde ju även titta på dansk tv och ibland även på västtysk. Staffan blev så småningom bankman med musikintresset och Beatles som stor hobby vid sidan om.
The Beatles ja, som han skriver i boken:
”Så hör jag plötsligt orden ”Yeah, Yeah, Yeah” och hur föräldragenerationen försöker värja sig med ett högljutt ”Nej, Nej, Nej”…The Beatles dyker upp i världen och gav oss inte bara musik utan också film, mode och ett helt nytt förhållningssätt till föräldragenerationen och hela vår omvärld. Jag vill med bestämdhet hävda att du som inte själv upplevde detta medan det hände omöjligen kan förstå hur stort och befriande det var med alla dessa nya influenser även om vi alla ser tydliga spår av det än idag.”
Att få möta George Martin var ju bara en omöjlig dröm för de flesta, skriver Staffan men han fick chansen. En vänskapsrelation skapades mellan deras familjer som varade mer än fyrtio år.
När han vann tiotusenkronorsfrågan första gången i december 1973 var extrapriset att han fick en resa till London och där träffade han George Martin första gången. 27/2 1974 skedde det på hans Londonkontor. Sydsvenskan hade journalist och fotograf med vid mötet och Staffan hade förberett en del frågor han skulle ställa till George Martin och en vänskap uppstod genast mellan de båda.
”…jag var väldigt väl påläst och hade vettiga frågor med mig och det gillade George Martin, minns Staffan.”
Han fick dessutom träffa musikförläggaren Dick James vid Londonbesöket och han frågade plötsligt om Staffan visste vem som hade skrivit ”Yesterday” åt Beatles. Staffan svarade förstås att det var Paul McCartney men Dick James skakade på huvudet och sa ”Michael Carr”.
Han var en välkänd brittisk orkesterkompositör men Staffan trodde inte Dick James då och inte heller nu. Kan det ha varit så att Dick James ville hämnas på Beatles, eftersom han hade sålt rättigheterna till deras kompositioner till ATV vilket de inte gillade. Undrar Staffan.
Tanken var att Staffan Olander skulle få träffa Beatlesmedlemmarna som fanns i England vid detta besök 1974 men det gick inte att ordna. John Lennon träffade han aldrig eftersom han befann sig i USA från 1971 fram till att han mördades 1980. Men Ringo har han träffat flera gånger och Paul ett par gånger fast George Harrison lyckades han aldrig få möta. Han skriver i ett mail som svar på min fråga:
” Nej, jag träffade tyvärr aldrig George även om det var snubblande nära flera gånger när jag jobbade med olika projekt för Genesis Publications. Ägaren där umgicks mycket med George och Olivia och nämnde ofta att de kommer nog in idag och hälsar på…. men så blev det aldrig tyvärr. Däremot har jag träffat Olivia och Dhani flera gånger.”
”Beatlestimmen” hette ett program som Staffan och Rune Hallberg hade i Sveriges Radio i många år med början 1978. Där sändes många av de intervjuer Staffan gjort med Beatlesmedlemmar och folk runt ikring dem. Och unika inspelningar fick lyssnarna höra.
I kapitlet ”Hollieskonsert blev starten för ett skivbolag” berättas om hur Staffan och en kompis intervjuade Hollies inför en spelning i Malmö Folkets Park 1969. När han kom hem med kassettbandet som även innehöll konserten kände han att han ville ha det på skiva. Han tog kontakt med en brevvän i England och frågade om han kunde hjälpa till. Han sände över kassetten och ett halvår senare kom det tre lackskivor för provlyssning. Staffan gjorde eget omslag med hjälp av kompis och tänkte ”Wow, min första egna LP”.
Så småningom ledde det till fler inspelningar av lokala band och dansband i egen studio och han lärde sig hur man gjorde skivor och skivbolaget Buttercup Records upphörde först 1978.
Första mötet med Paul McCartney beskrivs nästan lyriskt. Staffan och Rune Hallberg var i London i mars 1982 för att samla material till nya radioprogram, de gjorde en lång intervju med George Martin och Staffan beklagade sig lite över att de inte skulle få träffa Paul McCartney. Men då sa George Martin: ”Paul ska vara i min studio i eftermiddag, kom förbi då.”
När Staffan och Rune lämnade George Martins kontor gick de in på en pub och tog en varsin whisky för att lugna nerverna. När de kom tillbaka fanns också studioteknikern Geoff Emerick där.
”Och plötsligt anar jag en figur som kommer som en skugga framför mig. Det var Paul McCartney. Det var en konstig upplevelse och det var knappt jag trodde det var sant, han stod där bara några meter bort. Det var stort att få träffa honom, minns Staffan.”
De fick omkring 45 minuter med Paul och han var generös, spexade och skojade, låtsades raka sig med deras mikrofon. Och gjorde en språklig introduktion till Rune Hallbergs radioprogram ”Yesterday”.
Rune och Staffan hade också med sig rullband och kassett på Beatles radiokonsert i Stockholm hösten 1963. Paul blev imponerad av ljudkvalitén på inspelningen. En fin svartvit porträttbild rakt framifrån på Paul McCartney togs av fotografen Magnus Gustafson som var med och som är publicerad i boken.
För en Beatlesbeundrare som undertecknad är det så klart fascinerande att få läsa om allt Staffan Olander gjort som har anknytning till Beatles. Hans vänskap med George Martin ledde till många samarbeten. Konserter, bokprojekt, utbildningssatsningar och prisgalor. Ett sådant samarbete var konserten ”Hyllest til The Beatles” i Oslo 1987 där George Martin dirigerade NRK:s Kringkastingsorkestret. Det började med en tanke om en radiokonsert i Malmö med Beatlestema. Och slutade som en jättesatsning inför ett fullsatt konserthus i Oslo och med sändning i alla de nordiska ländernas radio- och tv-bolag. Staffan Olander anade inte vad han satte igång när han en dag hösten 1986 fick en idé.
1989 ställde Staffan upp i Kvitt eller Dubbelt, som tiotusenkronorsfrågan hette då, igen och vann. Samarbeten med Apple, BBC, EMI och Universal har han också haft. Och när Ringo Starr fyllde 50 år sommaren 1990 gjorde han en lång radiointervju med denne som blivit nästan legendarisk. Det var efter den som han blev ombedd att skriva ”sleevenotes” till Ringos första fyra soloskivor när de gavs ut på cd. Ringo sa flera gånger till honom: ”We need people like you, ’cause I don’t remember a thing.”
Den enda invändning jag har mot boken är att det blir för mycket och för tätpackat ibland av allt som redovisas. Men självklart förstår jag att Staffan Olander vill dela med sig av sitt stora livsintresse. Det är inte bara om Beatles det berättas, även om hans jobb där han blev chef på banken till slut. Och om andra kända celebriteter han träffat: som när han och Rune Hallberg satt på vip-platserna på musikal i London bredvid Elizabeth Taylor. Eller när han tömde minibaren på hotellet i Oslo med Georgie Fame. Om Ted Gärdestad som ville ha en egen Beatlestidning av det unika slag som Staffan hade. Om Petula Clark som när han intervjuade henne inte ville prata om sin ålder. Och om Little Richard som inte ville tala om sin musik.
Hustru Gunilla och sönerna Magnus och Mattias och dottern Maria skriver han om med värme och kärlek, liksom barnbarnen. Sönerna, hustrun och dottern har även de fått följa med på resor till England och där träffat musik- och skivbolagsfolk. Bilder av det finns i boken.
Musiken från Beatles och de fyra som soloartister kommer att leva länge än, förutspår Staffan, vilket jag tror själv med. Men han höjer ett litet varningens finger:
”Här kan jag bli lite rädd för aktiviteterna på sociala medier. Det skrivs många inlägg om The Beatles som är direkt felaktiga och manipulerade bilder publiceras likaså. Allt detta riskerar att bli till sanningar för yngre generationer och sprids dessvärre snabbt vidare på nätet.”
