[201229] Då var det dags av runda av mina krönikor om Trollhättan. Inte för att historien om Trollhättan slutar utan för att jag tycker att jag är klar, att jag täckt upp det jag ville med mina krönikor om min hemstad. Och med förhoppningar och aningar om bättre tider för stan; ökad integration, ett nytt fint torg, byggandet av nya lägenheter, en ny stor fin skola – Sylteskolan – som snart är färdigbyggd och stadsbor med gott hjärta som välkomnar de nya eleverna från Kronan. Inte alla kallar det nya politiska beslutet att flytta elever från Kronan till fem andra skolor i så kallade bättre områden för ett misslyckat socialt experiment.
Nej, det finns de som ser en stundande framtid med elever som får behörighet att läsa på gymnasiet samtidigt som de lär sig bättre svenska av sina svenskspråkiga klasskamrater. Detta kan också minska kriminaliteten om barnen fullföljer skolan ,då de elever som klarar skolan har mindre risk att hamna i kriminalitet.
Efter jobbiga artiklar och framförallt insändare i den lokala tidningen TTELA om de lever från Kronan som ska gå i fem andra skolor i Trollhättan för att minska segregationen på stadens skolor har andra människor berättat, i just TTELA, att de välkomnar de nya eleverna från Kronan med öppna armar. Det finns hopp i mörkret känner jag.
En annan fin sak är det nya torget med en utbyggd fontän, fin stenläggning, många bänkar och en stor ny byggnad med kontor för bland andra Film i Väst och Turistbyrån. Ett öppet stort torg där jag endast saknar en korvmojj. Numera finns det bara en restaurang med exklusiv korvmeny i det stora nybyggda huset. Kanske passar inte korvmojjen in i den strama arkitektur man valt.
*
Min hundägarkompis Tarja var ute med sin hund då några barn skrek fula saker åt henne. Tarja sa till dem att låta bli, då dök en av papporna till barnen upp och undrade vad som stod på och Tarja förklarade vad som hänt. Barnen försvarade sig och kallade Tarja för rasist. På detta svarade Tarja att hon var från Finland och själv invandrare. Pappan bad om ursäkt å barnens vägnar. När Tarja sen gick vidare med sin hund hörde hon ett av barnen säga:
– Är människor från Finland invandrare?
Hon fick sig ett gott skratt och det fick jag med när hon berättade denna historia för mig. Vill tillägga att vi finländare är så assimilerade i Sverige att vi snart inte syns.
Assimilering på hög nivå sysslar de med, som blivit nominerade till TTELAs integrationspris. Min absoluta favorit till att tilldelas priset är projektet Integrera mera som hjälper ensamkommande tjejer att komma in i det svenska samhället. Jag håller på min gamla granne och klasskamrat Karin Jacobsson Mauritzson som är eldsjälen bakom projektet.
Jag hoppas på mycket för året 2021. Mindre corona förstås, men mest mer framtidstro för våra unga vad gäller klimatet, arbetstillfällen och möjligheten att drömma. Alla har inte ens drömmar. Talade med en somalisk kille som är runt tjugo år gammal på vårt språkcafé på Kronans bibliotek. Jag frågade honom vad han skulle göra efter SFI. ”Ingenting ”, svarade han, ”jag ska inte göra nåt”. Hans kompis tittade på mig och sa att i hans land får man inte säga sina önskningar högt för då slår de inte in. Jag hoppas att åtminstone han hade drömmar kvar, för visst måste våra unga få drömma.
Så nu var jag klar.
Jag tror att Trollhättan har alla möjligheter att bli en stad där alla dess invånare trivs – så det så.
Ett gott nytt år önskar jag er alla!
PS. Jag fortsätter att skriva i alba men om nya ämnen.
