[201217] Finns det en koppling mellan klimatforskningens rapporter, Världens agerande och utbudet av katastroffilmer? Den frågan ställde jag mig och för att undersöka detta började jag med att bygga upp en digital tidslinje. Snart insåg jag att frågan nog var mer lämpad för en vetenskaplig avhandling, men jag är ingen vetenskapsman så därför kan jag hålla mig friare till materialet.
Jag delade in katastroffilmerna i ett antal olika grupper där jag skiljer dels mellan om den katastrof de behandlar på något sätt är relaterad till klimatförändringar eller inte, jag gör sedan även en uppdelning i huruvida de är av dokumentär karaktär eller inte. Det visar sig i tidslinjen tydligt att det finns betydligt fler filmer av dokumentär karaktär som behandlar klimatrelaterade ämnen, det är en betydande övervikt faktiskt. Jag djupdyker in i frågeställningen om filmerna, oavsett genrer, behandlar såväl orsak som verkan av klimatförändringar och kommer fram till att det är tydligt att de spelfilmer som har en koppling till klimatförändringar väldigt sällan, om ens någonsin, tar upp orsakerna till förändringarna.
Oftast fokuseras på en specifik förändring som ensam omkullkastar rådande förutsättningar för civilisationen och ofta är fokus på en ensam person eller grupp som antingen ska avvärja det rådande hotet eller än oftare rädda sig och sin familj för att överleva den pågående apokalypsen. De lyckas alltid med sina föresatser och ses vandra bort i gryning eller skymning allt beroende på regissörens dramatiska preferenser.
Spelfilmerna fokuserar på enstaka konsekvenser, oftast oklart vad som orsakat dem, man nyttjar klimatförändringarnas potential att skapa drama kring stora förändringar av förutsättningarna för rådande paradigm i den industrialiserade delen av Världen och oftast hur det påverkar USA och den amerikanska livsstilen. Den fattigare delen av Världen behandlas med överflygningsbilder där människor flyr i panik eller som siffror av döda i kartbilder över jorden.
Aldrig skildras,med kameravinklar tagna mitt bland de människor som drabbas, konsekvenserna i delar av Världen som redan idag är offer för den rikare Världens rovdrift på naturen. Hotet som skildras är hotet att vi inte längre ska kunna fortsätta leva de privilegierade västerländska konsumtionsliven vi är vana vid. En kris, ett familjedrama, en hjälte och ett lyckligt slut för några få utvalda. Detta är synopsis till i stort sett varje katastroffilm, vare sig den handlar om klimatförändringar eller zombies, det är i sammanhanget inte så intressant, fokus ligger inte på orsaken utan används endast som den dramaturgiska utlösaren av skådespelet.
Katastroffilmer av spelfilmskaraktär har skapats under lång tid, i perioder har det kommit flera samtidigt och det grundläggande temat har varierat med tiden. Vad gäller dokumentärer kan man se en tydlig trend där en stor andel korrelerar med IPCC:s tredje och fjärde rapport. Ju mer medveten den stora allmänheten blivit om det rådande hotet från klimatförändringarna desto fler dokumentärfilmer har sett dagens ljus – inte bara från USA, utan från flera delar av Världen, en del har fått stor spridning och mycket publicitet, andra inte. Samtidigt har det släppts en stor mängd dokumentära böcker i ämnet vilka i många fall fått större genomslag än filmerna, är min känsla.
Det är tydligt att det finns en koppling mellan dokumentära filmer och rapportering och forskning runt klimatförändringar. Dock tycker jag mig inte se att antalet katastroffilmer, ens sådana med klimatförändringar som grundtema, har blivit fler i takt med IPCC:s rapportering. Jag gissar att de katastroffilmer som släppts med klimat koppling lika gärna kunde skapats med ett annat grundläggande tema, virus, aliens, kometer eller zombies. Den bärande idén med att göra dessa filmer är inte att upplysa om det rådande klimathotet, det är att ge tittaren en stunds förströelse i form av spänning, romantik och annat som hör spelfilmens värld till.
Jag tycker med det sagt att vi lämnar Hollywood åt sitt öde och istället riktar blicken åt de dokumentärfilmer som skapats de senaste tio åren eller så. Här finns som jag tidigare sagt en tydlig koppling till forskning och rapportering från bl.a FN:s klimatorgan IPCC, det känns hoppingivande att människor faktiskt har tagit till sig av rapporteringen och velat agera, velat belysa och hjälpa till att informera om vad som faktiskt pågår, velat visa vilka konsekvenser klimatförändringarna kan orsaka och i många fall redan orsakat. Hollywoods strålkastare riktas aldrig in på jordbrukare i södra Afrika till exempel, i det västerländska konsumtions narrativet ligger den oindustrialiserade delen av Världen på en annan planet och så långt sträcker sig sällan kraftfältet av empati.
Jag bygger vidare på min tidslinje och lägger förutom IPCC:s rapporter in den globala utvecklingen av bruttonationalprodukten, koldioxidnivåer samt den global medeltemperaturens utveckling. Som en extra krydda lägger jag i tidslinjen även in fattigdomsindex, Sveriges utsläppsnivåer av koldioxid, Sveriges import och den globala befolkningstillväxten. När man ser alla dessa grafer i samma diagram så framträder en del saker som nog egentligen är mer intressanta än den grundläggande frågeställningen i denna text om katastroffilmer. Ta till exempel Sverige som är världsledande på att ha reducerat sina utsläppsnivåer de senaste åren. Sveriges ökning av importerade varor stiger så snart utsläppsnivåerna sjunker.
Sverige har flyttat problemet till andra länder där med säkerhet utsläppsnivåerna ökat i motsvarande grad. Jag kommer att tänka på två saker, dels den utmärkta boken Nollsummespelet” av professorn i humanekologi Alf Hornborg och dels på talesättet ”Hur man än vänder sig så har man arslet bak” vilket i enkelhet sammanfattar den bokens budskap. Man kan av graferna även se att Jordens befolkning blivit allt mindre fattiga, men förutsättningen för att detta har kunnat ske inom rådande paradigm är att de globala utsläppen ökat, den globala medeltemperaturen har stigit och hela Världen hela tiden konsumerar allt mer för var dag.
Det finns en koppling mellan dokumentära katastroffilmer och rapportering kring klimatförändringar. Men det som är skrämmande är att det inte verkar finnas någon koppling mellan denna rapportering och mellan globala förändringar av konsumtion och utsläpp, därmed finns inget krav på inbromsning av den globala uppvärmningen. Det är som man brukar säga mycket snack, men ingen som helst verkstad.
Det är tydligt vad som måste till för att förhindra en kommande och pågående klimatkatastrof. Det kräver genomgripande förändringar av det sätt den industrialiserade Världen lever sina liv, allt annat blir bara ord. Bibeln säger att ordet var det enda som fanns i begynnelsen, ”Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus”. Man må tycka vad man vill om Bibeln, men det är vackert uttryckt. Nu är det så att ordet, rapporterna, forskningen finns, det som saknas är något som skapas utifrån det, att något blir till, något nytt, som blir människornas ljus. Jag undrar om jag kan rita in det ljuset i min tidslinje som en faktisk händelse om ett par år eller om vi kommer stå kvar i mörkret och famla efter en framtid?
