[201202] Alba har som bekant en avdelning som heter Idrott & samhälle. I mars 2013 skrev jag en artikel om idrottens problem att hantera folk med olika sexuella preferenser, förutom då manligt och kvinnligt var för sig, med rubriken Sexuellt intolerant idrott.
Idrottens moderna form växte fram under andra halvan av 1800-talet, parallellt med industrialismens genombrott. I början var idrotten i princip helt manlig. Vartefter blev det alltfler kvinnor som började idrotta. I samhället har det alltid funnits sexuellt avvikande utifrån idrottens självbild. Självklart fanns det även homosexuella som idrottade men det var inget som märktes. Den första manliga elitspelaren i fotboll som var öppen med sin homosexuella läggning offentligt gjorde det i slutet av sin karriär, för bara några år sedan.
Samhället har successivt utvecklat toleransen för alltfler sexuella preferenser och till slut har även idrottsrörelsen förstått att samhället rört sig medan den själv stått stilla. Till slut har det blivit alltmer svårt att står kvar på samhällsperrongen. Nu har Svenska gymnastikförbundet tänkt att alla gymnaster upp till senioråldern själva ska få bestämma i vilken tävlingsklass de vill delta. Så snart kan alla delta oavsett könstillhörighet, -identitet eller -uttryck. Detta inkluderar även bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner.
/Christer Wigerfelt
