[201130] Johanna Holmström har skrivit en biografi om Märta Tikkanen, Borde hålla käft – en bok om Märta Tikkanen. Den här gången var uppdraget att skriva mer om Märta Tikkanens liv än om hennes verk. I inledande kapitlet berättar författaren Johanna Holmström om sig själv och hur hon berörts av Märtas texter, att även hon har levt med en våldsam man. Först tvekar jag; ska det handla om Johanna nu? Sedan förstår jag att även hon drabbats av det man lätt drabbas av när man läser Märta Tikkanens böcker, nämligen identifikation med kvinnan i boken. Det är näst intill oundvikligt.
Märta Tikkanens mest kända bok Århundradets kärlekssaga är en modern klassiker. Men det var inte självklart att hon skulle skriva. Med man och barn var det under stulna stunder som hon lyckades få tid till det. Det var inte heller vilken man som helst. Johanna Holmström skriver att hon inte hade tänkt att skriva om Henrik Tikkanen men det är svårt att frångå det faktum att han var Märtas stora kärlek och i viss mån musa. Denne Henrik Tikkanen, konstnär, illustratör och författare och tyvärr, också alkoholist. I och med att Märta också började skriva blev den så omtalade Tikkanenska dialogen ett faktum. I sina böcker skriver de om varandra och möjligen till varandra. Märta tycker inte om den bild Henrik ger av henne i sina böcker och Henrik verkar ha problem med den uppmärksamhet Märta får för sina.
Ja, tala om uppmärksamhet, kritikerna rasar i Finland, ibland såväl de finska som de finlandssvenska, men mest kritik möter Märta Tikkanens böcker hos de finskspråkiga finländarna.
I Sverige slår Märta Tikkanen igenom redan med romanen Män kan inte våldtas. Den träffar rätt i debatten som förs i Sverige då.
Märta blir så trött på alla finska och finlandssvenska recensioner att hon bestämmer för att jobba med finsk TV även om hennes finska inte är så bra. Hon jobbar också som rektor för Arbis. På 70-talet får hon kontakt med den svenska journalisten Åsa Moberg och de blir vänner och brevvänner. Märtas framgångar i Sverige och resten av världen räddar henne från den kritik hon får utstå på hemmaplan. Johanna Holmström har läst recensionerna och skriver mycket om dem. Helt förståeligt; många av dem är rent fruktansvärda.
Märta Tikkanen vägrar vara ett offer. Hon skriver i Två:
– Också när vi hatade varandra som värst var det vi två
Varför lämnade hon inte Henrik? Det frågar sig Johanna Holmström och många andra med henne. Johanna Holmström lämnade själv den våldsamme mannen hon levde med. Märta blev kvar hos Henrik tills cancern tog honom. Och hon fick ett rikt liv även efter Henriks död.
Om det var rätt eller fel att Johanna blev tvungen att stryka en del namn ur biografin om Märta Tikkanen efter det att Märtas ena dotter läst den, vet jag inte. Men det smärtar mig, även om det är bekymmersamt och svårt att bestämma vem som har rätten till ett liv i skrift. Oavsett strykningarna är biografin dock, likt Märtas böcker, personlig och berörande på gränsen till att komma för nära. Det är härligt att ha en så synlig berättare som Johanna Holmström är i biografin om Märta Tikkanen.
Och har du inte läst något annat av Johanna Holmström så rekommenderar jag Själarnas ö, och varför inte läsa något av Märta Tikkanen också, till exempel Århundradets kärlekssaga
____________________
Ett PS.
När jag år 1992 kom till Helsingfors för att studera svensk litteratur vid Helsingfors universitet hade jag packat med mig min B-uppsats om mottagandet av Elin Wägners roman Pennskaftet. Min förhoppning var att få skriva min nästa uppsats om mottagandet av något av Märta Tikkanens verk, gärna Rödluvan som berört mig djupt. Professor Johan Wrede tyckte att ”det fanns då inget att skriva om vad gäller mottagandet av Märta Tikkanens romaner” men däremot vore det av intresse om jag skrev om mottagandet av Henrik Tikkanens roman Brändövägen 8. Det var en skandal att skriva om enligt Johan Wrede. Så jag skrev om mottagandet av Brändövägen 8. Ni kan säkert förstå att jag så här i efterhand är vred på professorn* efter att ha läst Johanna Holmströms bok om Märta Tikkanen. Mottagandet av Märtas böcker behöver verkligen analyseras. Att Märta orkat fortsätta skriva är otroligt.
*Professor Johan Wrede var tidigare gift med Märta Tikkanens syster. Så det här var riktig svågerpolitik, Henrik var ju Johans svåger.
