[201127] Den tidigare påven Johannes Paulus II kallade det världens viktigaste oviktiga sak. Bollsparkandet som får så många av oss att tända på alla cylindrar – skrika och gråta, kramas och pussa, älska och hata. Känslourladdningar inom ramen för ett spel, som ofta fungerar som en ursäkt för att agera mycket av det vi har inom oss, men som vi tvingas hålla tillbaka för att räknas som vuxna, mogna och tillräkneliga.
Speciellt män har ju svårt att leva med sina känslor, sägs det ju, vilket förstärker tesen att män oftare än kvinnor fastnar i fotbollen. Nu har världens säkerligen största fotbollsspelare gått ur tiden. Diego Armando Maradona hette han, för de få som inte redan vet det. Och på samma sätt som man hyllar de största av regissörer, artister eller konstnärer kan det vara på sin plats att stanna upp inför en genialisk fotbollsspelare.
För ingen fotbollsspelare har varit så stor på planen, få har misslyckats så kapitalt utanför. Drogmissbruk, sjaskiga kvinnoaffärer och samröre med camorran, därtill en massa idiotiska och hätska uttalanden. Maradonas uppväxt i Villa Fiorito, en kåkstad i Buenos Aires slum, satte sina spår och det slog ofta slint när berömdheten och pengarna vällde in.
Men så var det fotbollen, på planen var han bäst. Mest minnesvärd var matchen mot England under VM-86, då Maradonas fotbollskonster tangerade både himmel och helvete. Ett fuskmål, som enligt Maradona skedde med ”Guds hand” och som fortfarande hatas innerligt i England. Sedan fotbollshistoriens vackraste soloräd. Allt ledde vidare till en episk VM-final där Argentina besegrade Tyskland och tog hem guldet. Eller snarare Maradona, för det var närmast en ensambragd.
Fotboll i alla ära; det finns ju kultur. För ingen fotbollsspelare har någonsin besjungits så mycket som Maradona. Från läktare, inspelningsstudios och scengolv.
Vid en sökning på Spotify tröttnar jag efter 54 låttitlar. Mest känd är nog låten Santa Maradona av latinopunkgruppen Mano Negra. Även andra konstnärer, som mästerregissören Emir Kusturica, gjorde en film om fotbollsikonen Maradona. Och nu ligger det en utmärkt brittisk dokumentär om fotbollslegenden på SVT-play, signerad Asif Kapadia.
Det är en gripande berättelse om en man från fattiga och utsatta förhållanden, som förtrollade fotbollsvärlden, men som snedseglade utanför planen. Filmen utspelar sig mestadels i Neapel, staden där Maradona var kung så länge han levererade på fotbollsplanen. Och det är ju inom det gröna fältets schack – fotbollen – vi vill minnas honom, nu och för alltid.
